Utväxt, schmutväxt

Alla vi som går i färga/inte färga-tankar: låt oss blicka mot Pixie Geldof.

Pixie Geldof räds inte mörk utväxt. På London Fashion Week hade hon inga problem med varken lugg eller hårfärg på utväxt. Med rätt attityd kan man pull it off, uppenbarligen. På den fronten är Pixie ett föredöme för oss alla. Heja!

(Ps. Älskar läppstiftet. Vet inte vad det är med det är mystiskt lik något ur Lancômes L’Absolu Nu-serie, tycker jag)

Photo: Lia Toby/WENN.com All Over Press

Borsta fram det!

När vi ändå pratar om hår, låt oss prata om hårborstar.

En av de roligaste (och knasigaste) människor jag intervjuat är Philip B. Hans produkter är förolämpande dyra, men också tokexklusiva och doftar gudomligt.
Han pratade maniskt, glatt och gestikulerade med hela kroppen. Då och då smekte han eller lekte mitt hår och tjattrade “Gorgeous hair, gorgeous hair“. Han var fantastisk. Han demonstrerade sina silkesdroppar på mig medan han åt sallad och berättade om sitt besök hos Oprah – på samma gång.

Hur som helst, när jag intervjuade honom var det om hans filosofi i allmänhet och hans hårprodukter i synnerhet. Hans silkesdroppar fungerade som en trollstav, de är utmärkta för lite glans och definition i topparna på håret och en droppe (jag skojar inte) räcker, vilket betyder att jag haft min flaska i tre års tid nu.

Nå.

Sen tog han fram en borste med svinborst och nylon och kammade mig förstrött lite grann medan han fortsatte snacka om gud vet vad (jag älskar honom!). Han stannade upp och sa “Alltså du vet att man måste ha en bra borste va?”

Jag, den naturliga skeptikern mot dyra produkter, hummade något och han fortsatte “Det gör all skillnad i världen. Vad gäller borstar är det verkligen så att du får det du betalar för”.

“Really”, sa jag och han sa “Kolla själv”. Han borstade ena sidan av mitt hår med en Mason Pearson-borste och andra med en vanlig plastborste, sen gav han mig en spegel.

Han hade ju helt rätt, förstås. Skillnaden var uppenbar. Där fick man ju äta upp sin misstänksamma min.

Med borstar gäller dock samma sak som med allting annat – välj en efter din typ. Mason Pearson anses generellt vara de bästa som finns, och de finns i olika sorter och utföranden beroende på om man har tunt hår, tjockt hår eller till och med långt hår. Behoven är olika – en håröm person med kort, tunt hår behöver en annan borste än någon med asiatiska, supertjocka strån.

Mason P har varit sällsynta i Sverige tidigare men nu finns de här (på NK, You, Noir, Preston Hair…bland annat). Svinborsten är skonsam, nylonen hjälper håret att bli följsamt (och torka snabbare!). En bra borste med snälla piggar skrapar inte hårbottnen så att den blir torr och/eller irriterad. En bra borste tappar heller inte sina piggar och är lätt att rengöra.

Man tror kanske inte att det ligger så här mycket vetenskap bakom en enkel hårborste men det gör det. En dyr, men genomarbetad kvalitetsborste, håller många, många år. Det är en investering. Vad gäller Mason Pearson så är de dessutom gjorda för hand, och har utvecklats sedan slutet av 1800-talet. Skaftet är vackert och mjukt att hålla i, och med köpet följer en rengörare vilket känns som världens enklaste grej egentligen (tänk alla hårinsnurrade plastborstar med små dammbollar i man sett/ägt/ryst åt) men som man i stort sett aldrig ser eller hör talas om.

Dessutom, och det här är kanske lite banalt, så skaffade jag min Mason P för att den är så otroligt vacker. Hey, döm inte. Jag är ju skönhetsbloggare, trots allt…

Hur funkar ett volymshampo egentligen?

Förresten caroline, kan inte du prata m oss lite om hår? t ex typ är khiels shampo störtbra? och vad är dealen med saltvattenspray? de jag haft har bara klumpat ihop håret? (hur) funkar volymshampo?

Jana

Hur volymschampo funkar är en jättebra fråga. I regel (så vitt jag vet), lägger volymschampon (om man har tur) en liten, tunn hinna på varje strå så att håret upplevs som tjockare. Inte helt olikt hur stylingprodukter och hårspray jobbar.

Om det funkar? Både ja och nej, det kan ge en effekt om man har tur, men det är enbart en kosmetisk effekt, inget som är långvarigt eller byggs upp genom regelbunden användning. Tvärtom “sägs det” att man ska undvika volymshampo i längden. Den där “hinnan” gör håret slitet och platt, vilket i sin tur ska få dig att handla mer volymshampo…

Men rätta mig gärna om jag har fel, om det finns någon därute som sitter inne med andra fakta?

Saltvattenspray är uttorkande, och ska så vara i viss mån eftersom “uppruggat” hår är lättare att styla än fint och blankt hår. Utan att ha hundra procent belägg för detta skulle jag gissa att du får en liknande effekt, om än inte lika kraftig, från en hårblekning.

Låter jag negativ?

Well, jag får hänvisa till Paula Begoun,som skrivit boken “Don’t go to the cosmetic counter without me”, där hon analyserar och recenserar i stort sett varenda skönhetsprodukt på den amerikanska marknaden, utifrån innehåll och vad produkten lovar att göra. Jag gillar henne, hon är verkligen no-nonsense, och väldigt rakt på sak. “Den här kan omöjligt funka” och “Vad motiverar den här krämen att säljas för 699 kr?”. Hon om någon är Råd&Rön! Och jag älskar henne, som sagt. Det finns inget tristare än att känna sig lurad.

Hur som helst, hon har skrivit en likadan bok om hårprodukter: “Don’t Go Shopping For Hair-Care Products Without Me” där hon undersöker över 130 olika hårproduktsmärken. Hon noterar att många märken har samma formula/ingredienser i alla sina schampon oavsett vilken slags hårtyp de riktar sig till, och att dyrare produkter oftast inte är bättre än billigare.

På den punkten håller jag inte helt med, jag tycker att det finns bättre och sämre schampon. Jag tycker att Kiehl’s schampon (men kanske framför allt balsam) är mycket bra. De uppfyller i alla fall mina två främsta kriterier för ett bra schampon: dryga och effektiva. Man behöver inte en stor mängd och håret blir rent, vilket ju måste vara schampots främsta uppgift.
Ett underbart lödder och en angenäm doft är egentligen mindre viktiga funktioner men eftersom man använder schampo ofta så kan dessa såklart påverka valet av ett schampo och där får Kiehl’s ännu en gång Jackpot. Jag använder amino acid-shampot och balsamet som luktar kokos.

Jag har också Redkens 2-in-1, skumt nog. Dels för att den luktar gott, mycket därför. Det är tänkt som ett schampo för upptagna, viktiga män som tycker att det är töntigt med balsam, och därför är det en slags schampo-och-balsam-i-ett-produkt, vilket för min del bara resulterar i att de dagar jag använder 2-in-1 blir håret mjukt och blankt all over och jag behöver mindre balsam.

I mina yngre dagar använde jag i stort sett bara Clairol Herbal Essences eller Fructis. De är båda superbilliga och skiljer sig inte märkbart i resultat från de dyrare märkena bara upplevelse (Obs! Skillnad!). Men så förändras man, kanske får man bättre ekonomi, man vill “skämma bort sig själv” och så köper man dyra grejor.
Inget fel i det.
Men om man frågar mig så slår jag gärna ett slag för märket disp som verkligen imponerat mig med sina produkter. Det är inte ofta man känner så om ett schampo men disp sticker verkligen ut med sin kvalitet. Jag gillar i synnerhet Hydrating Shampoo, det är mjukt, drygt, snällt och gör jobbet – lämnar håret lättkammat och lent. Dessutom  – bonus – är det parabenfritt och inte djurtestat. Kostar runt en hundring, vilket är dyrare än billighetsmärkena men billigare än till exempel Kiehl’s.

En sak till om hårprodukter. Som med i stort sett alla skönhetsprodukter så bör man utgå från sina egna behov. Ett tjockt, inpackningsliknande balsam passar bra på tjocka hår medan ett tunnare balsam passar finare babyhår. När jag får frågan om hur jag sköter mitt hår – och den frågan händer det att jag får – så säger jag som det är, jag färgar så lite jag kan, om jag färgar gör jag det ekologiskt. Och jag använder ett tunt balsam och ser till att inte skölja ur precis allt. Det är mina knep, och de bjuder jag gärna på.