Definitionerna. Oh, definitionerna.

Hej!

Vilken underbar blogg du har, blev helt förälskad när jag råkade hitta den igår. Jag har klickat runt lite i arkivet och hittat att du brukar svara på parfym frågor i stuk med “vilken passar mig”. När det kommer till att hitta “rätt” i denna jungel känner jag mig väldigt lost då man hela tiden får intalat att valet av parfymen definierar vem man är, det är ju ingen lite press det. Så nu undrar jag om du skulle kunna hjälpa mig med att hitta en ny parfym? Mina favoriter hittills är nog Chloé Intense, Diors Pure Poison, Hugo Boss Deep Red, Chanels Allure, Armanis Idole och London av Paul Smith (som inte verkar gå att hitta någonstans längre) – så har du ett förslag på vad jag kanske borde lukta lite extra på? Skulle gärna ha en lite träigare doft.

Alexandra

Hej Alexandra!

Jätteroligt att du gillar min blogg. Tack snälla, det gör mig glad!

Man kan såklart vända på parfymdefinitionerna, precis som man kan göra med makeup. Istället för att låta doften eller looken definiera vem man är så kan man låta den definiera den man vill vara. Vissa dofter, kläder, läppstift, får liksom erövra tycker jag. Som rött läppstift. Man växer med uppgiften, liksom. Idag vill jag vara en stark powerkvinna med axelvaddar, så jag tar på mig massor med Charlie! från Revlon och ett illrött läppstift från Chanel.

Nå. Nu till din fråga.

Du verkar ha hittat många favoriter. Gemensamt, som jag ser det, är att de ändå är ganska högljudda. Du verkar inte vara rädd för dramatiska, starka dofter, eller berusande blommor som jasmin. Yay! Du väljer mogna parfymer (med möjligt undantag av Allure och Chloé som marknadsförs till unga kvinnor) med mycket hög standard och gott renommé.

Spontant tänker jag på Gucci Rush. Den är inte lika stark som till exempel Pure Poison eller Idole, men besläktad på annat vis. Den är både blommig och kryddig, vilket du verkar gilla? Ett mästerverk, tycker jag, doftar berusande, classy men samtidigt effortless. Kan tänka mig att Alexa Chung gillar den.
Kanske gillar du också Calvin Kleins Euphoria? Den är krämig, gräddig, fruktig och blommig. Vissa skulle säga sexig men jag tänker mer på långa silkesklänningar, pärlhalsband och klackar mot ett parkettgolv medan man väntar på en taxi.

Men om du vill ha träiga dofter så tycker jag att du först och främst kan bekanta dig med SheWood-dofterna från Dsquared. Ypperliga, och fulla med hemlighetsfulla, stolta träd.

Tänker också att du kanske vill prova något som är lite “off” från det du vanligtvis hittar i parfymhyllorna. Du har fallit för de stora, kända märkena. Inget fel i det såklart, men kanske vill du komplettera med någonting ovanligare? Kanske någonting från L’Artisan eller nya Rituals, som precis kommit till Sverige. Deras parfym med sandalwood för damer är imponerande.

Stora Calvin Klein-inlägget

Calvin Klein har nog lyckats skapa en parfym för i stort sett varje parfymbärande kvinna på jorden. Han har gjort fruity-florals (In 2 U), vaniljiga orientalare (Euphoria), kryddig orientalare (Obsession) stark blomparfym (Beauty), muskdoft (CK Be), träig (Secret Obsession) och allt där emellan.

Alltså, pratar man moderna parfymer är det svårt att förbise CK. Hans står för så mycket: cleant, understated, lätt, bekymmersfritt…

Modehuset Calvin Klein startade någon gång i slutet av 60-talet och har, som alla vet, gjort sig känt världen över för sina jeans, casual wear, underkläder och parfymer. Det sistnämnda började man med på 70-talet och fram till idag har CK gett ut över 75 (!) parfymer, flera av dem i limited edition.

Om någon nu mot förmodan missat det så använder CK gärna sex i sina annonskampanjer. Det gäller inte bara underkläderna utan i jättestor grad också parfymerna. Alltså bara att de heter saker som “In 2 U” och “Euphoria” är ju en liten vink. Ryktet säger att Obsession skulle hetat Klimax men man ändrade det.

Undantaget har varit sommardofterna (vi kommer till dem) och doften Beauty, som förvånade en hel parfymvärld genom att dels rikta sig till den mogna kvinnan runt eller över 40, och dels använda en fullt påklädd, totalelegant Diane Kruger i kampanjen. Det kanske inte låter särskilt uppseendeväckande men jämför man med tidigare kampanjer som CK gjort, där teens och sexiga 20-30-åringar stått i fokus så är det helt klart en kovändning värd att notera.

(Jämför också med den ofantligt påkostade kampanjen för cKone , tror den innehar dyrhetsrekord än idag, där man inte bara annonserade på precis varenda plats på jorden, utan också tryckte upp email-adressen i annonserna, så att när kids mailade dit så fick de svar från “modellerna”, med lite ytlig trivia om deras liv och halvpersonliga hälsningar. Kontentan: CK vet hur man gör reklam. CK är inte främmande för nyttjandet av nyskapande, multimediala kanaler)

Nå. Sex och intimitet för hela slanten. “Nothing comes between me and my Calvins” och så vidare. Men parfymerna  är något helt annat. De inte alls så vulgära som reklamerna tycks påskina. Tvärtom, de är i regel sofistikerade kompositioner. CK One anses vara ett mästerverk, och förblir revolutionerande i sin uttalade unisex-approach. Dessutom är parfymen i sig en kraftig tidsmaskin, till en tid då britpop inte var ett skällsord, och då livet verkade rätt bekymmersfritt.
CKs kläder står för en slags casual och avskalad minimalism i vit/svart/gråskala och parfymerna är doftmotsvarigheten. Klassiska, diskreta, funktionella och unisex.

Hans fäbless för just den typen av dofter märks allra tydligast i hans Summer editions. Numera verkar han inte nöja sig med bara en sommarparfym om året utan ger ut flera stycken. Gemensamt för dem är att de är soliga, bekymmersfria och lätt citrusiga, precis som man tänker sig sommarlovet i Huntington Beach i Californien, precis när collegeterminen är över. Eller kanske The Hamptons, fast på den coola delen av stranden, inte den förnäma.

Årets utgåvor är inga undantag. CK One Summer är utformad som en färgglad parasoll, eller kanske en badboll sedd genom ett par blöta solglasögon, och doftar som ett beach party. Citrus, helt klart, men också lite melon (en typisk 90-talsingrediens! CKone innehåller massor med melon), svag rökelse och salta, marina inslag.

Calvin Klein Eternity är det vuxnare valet, och sällar sig till den “lila” doftfamiljen, med viol, lotus, musk och fikon. Doftar mer av ett glas vin framåt kvällskvisten, ute på verandan tillsammans med snygg make och väluppfostrad hund, än livlig strandfest.
Herrmotsvarigheten Eternity for Men Summer är däremot citruslätt med friska noter av anis, hav och mint. Inte lika sofistikerad som damparfymen, men väl lika härligt bekymmersfri som kidsens CK One Summer.

Dagen då CK tog över världen

Calvin Klein har aldrig varit blyg för enorma annonskampanjer. När den absolut banbrytande cK One kom på 90-talet var det världens dyraste och världens största globala annonskampanj. Jag är inte helt säker men jag tror att han fortfarande kan ha ledningen.

Nu, idag faktiskt, släpper han nästa bomb nämligen hans mest experimentella och digitala kampanj någonsin. Den involverar över trettio modeller från olika länder, däribland Pixie Geldof, Lara Stone, Alica Dellal i en världsomfattande kampanj utomhus, på nätet, på telefonen, på Facebook…överallt!

Men det är givetvis inte bara kampanjen som är ny – hela konceptet är nytt. Vanligtvis börjar en designer inte med parfymen eller underkläderna, de kommer sen. Först kläder, sen parfym och kanske smink. Calvin Klein gjorde samma sak med cK One – originalet. Först jeans, sen parfym.

Så brukar det fortsätta – en ny kollektion, sen en ny doft.

Men nu, idag alltså, tar den gode CK ett steg i en helt annan riktning och släpper en total livsstilskollektion, ett helhetskoncept rakt av med jeans, underkläder och doft. Allt på en gång alltså.

Är det här verkligen värt att rapportera om, och i så fall varför?

Jo, men det är det faktiskt, tycker jag. För det första är det naturligtvis alltid kul när någon kreatör gör något nytt, och i det här fallet dessutom i en enormt stor skala. Men det som är intressant här, anser jag, är hur parfymen alltså är en del av livsstilen, det är en del av vårkollektionen. Vad säger det om hur vårt användande av doft utvecklats?

Från att ha varit ett lyxelement, en gåva från en man till sin trolovade och sen någonting intimt och personligt skulle detta vara ett exempel på att doften numera är en självklarhet lika stark som till exempel underkläder.

Calvin Klein som varumärke är också värt en notering i sammanhanget. Kan man marknadsföra en doft via Twitter? Kan man förmedla en doftkänsla via Facebook? Jag tycker att det ska bli spännande att se.