Tobak, läder, gubbe…

Hej Caroline,

Farliga parfymer?

Jag fick en fråga om farliga ingredienser i parfymer och jag tycker att det är en bra och viktig fråga. En diskussion som bör och måste tas om och om igen.

• Toluene (kan finnas i nagellack)
• Formaldehyde (konserveringsmedel)
• Limonene (doftämne)
• Benzene
• Methylene chloride (används i vissa hårsprayer)
• Ethanol (alkohol, kan irritera och torka ut huden men anses farligt endast i större mängder i produkten)
• Acetone (aceton, nagellacksbortagning, är inte farligt men är uttorkande på huden och kan orsaka hud- och andningsirritationer )
• Chloroform (kloroform kan finnas i sköljmedel, tro det eller ej. Det kan orsaka nerv- och lungskador)

Det är svårt att vara konsument idag, det finns så mycket man handlar som bidrar till en ökat försämring av både miljö, produktion och konsumentmoral. Men – och här är väl min stora poäng i det hela – man kan välja. Jag köper hellre en parfym av hög kvalitet med förvisso kemikalier (det kommer vi inte ifrån) men en betydligt högre grad av doftessens från blommor och blad, än en billig, supermasstillverkad slit-och-släng-parfym som man antingen tröttnar på eller bara slänger. Det som förstör, som jag ser det, är inte de rejäla, värdesatta, älskade parfymerna utan de massproducerande Paris Hilton/Naomi Campbell/Axe/whatever-parfymerna och deras motsvarigheter i alla andra produktbranscher som mode, inredning och whathaveyou. Välj bort eller välj med omsorg. I fråga om mat, tandkräm, hårfärgningsmedel…och parfym. I den mån man kan.

Sensuellt vs. sexigt?

Hej ! Tack för en jättebra blog, jag älskar dina rekommendationer och recensioner ! Jag tvekar lite hur jag skall formulera min fråga, men vilken parfym skulle du rekommendera till en 20-åring som inte faller för de fräscha blommiga citrusdofter som alla parfymexpediter försöker truga på mig, för att de tycker de passar min ålder och mina runda oskyldiga blå ögon? Bara för att man är ung betyder det inte att man vill dofta som en sommaräng ! Jag är heller inget stort fan av dofter som marc jacobs daisy, miss dior chérie eller coco mademoiselle, som riktar sig till de yngre generationerna. Jag vill inte dofta ung och oskuldsfull, jag vill dofta ung och sensuell ! Jag älskar kryddiga och tunga dofter som t.ex. Tom Fords black orchid och Diors midnight poison, så jag antar att jag borde ha en mer orientaliskt inspirerad doft, men folk brukar tycka de är mer för äldre kvinnor, les femmes fatales. Men alla unga kvinnor är inte romantiska drömmare som gillar pastelliga macarons och körsbärs blommor. Föreställ dig snarare en vacker stark ung kvinna som vet vad hon vill, som njuter av livet och har en elegant 20 år äldre älskare som doftar rökigt och säg sedan vilken doft hon kunde tankas bära ! Parfymer, essentiella oljor ? Hur doftar man ungt men sensuellt och sexigt på samma gång ?

Nej, alla unga kvinnor är verkligen inte oskuldsfulla drömmare som älskar pasteller, och därför finns det heller inte några dofter som bara unga kvinnor ska ha. Det borde ju expediterna om några veta.

Jag tycker att du ska fortsätta att lukta och utforska de dofter du gillar, du verkar ju inte rådvill på något sätt utan har fastnat för en viss typ av dofter nämligen orientaliska dofter. De gillar jag med. Visst jag är inte 20 (jag är 34) men jag ser mig inte som tant direkt. Än.

Det sitter djupt rotat i oss att “tant” doftar på ett visst sätt och att oriental är lika med “tungt” och det är dåligt. Så har det inte alltid varit, och det där är en gammal kvarleva från jag vet inte när. I början av förra seklet började man dofta riktigt tungt, men då var det modernt. Idag är ju de “tunga” dofterna sofistikerade, djupa, varma. Att kalla dem för bara “tunga” är alldeles för enkelt. De dofter du nämner – Tom Ford och Midnight Poison – har inte mycket gemensamt med de musktunga oriantalare man tänker sig vampar runt i en opiumgrotta och saknar smak. Långt ifrån, i synnerhet Tom Fords parfym är en komplex sak som har – och här är det viktiga – personlighet. Och en personlighet som du tycker passar din. Och det vet ju du bättre än någon annan doftexpedit, dofttyckare eller doftentusiast som jag själv.

Jag har tidigare sagt att det är hemskt svårt för någon att verkligen, verkligen dofta för mycket. Då ska man anstränga sig rätt rejält. En medelväg för den som gillar till exempel Midnight Poison men av en anledning eller en annan inte vill ha parfymen, är ju att bära body lotionen.

Det tycks mig som om du gillar söta orientalare. Jag tycker inte att du ska avvika från de du gillar. Att de bara skulle passa en viss ålder är bara trams. Kanske om du spryade på dig någon deciliter. Det är väl snarare mängden man kanske förknippar med de äldre damerna?

Men visst, vill du koll in lite “yngre” dofter så är Narsico Rodriguez ett förslag, där finns en hel del att botanisera bland (finns även i oljeform!). The Body Shops White Musk är som en orientalare light. La Perlas J’Aime La Nuit är också en mittemellan-oriental.
En som jag tror du kommer att älska och som borde pleasa alla i din omgivning är Estée Lauders Sensuous Noir.

Jag är ledsen att jag inte kan vara mer konkret än så, men du har ju redan koll på vad du vill dofta. Erövra din egen doftpersonlighet. Jag tror på dig. Go!

Gula blommor och grön banan

Annick Goutals mimosaparfym Le Mimosa har fått lite buzz senaste tiden. Och visst, bland blomdofter är mimosan lite av en exotisk fjäril med sin knallgula färg och berusande söta doft. Tydligen är blomman också känslig för beröring vilket stimulerar i alla fall min fantasi.

Camille Goutal är parfymeriet Annick Goutals creative director idag. Hon är dotter till Annick som gick bort för ett tag sedan, bara 53 år gammal. Le Mimosa är hennes skapelse och med den har hon velat göra en lekfull, frisk, optimistisk vårdoft. För att göra det har hon tagit mimosa från parfymdistriktet nummer one, nämligen Grasse, och blandat med gröna noter (för att få den frisk och fräsch) och pudriga inslag som iris (för att mätta det söta).

Hon misslyckas fatalt. Och det gör mig nedstämd eftersom Annick Goutal ändå är ett märke med gott renommé, fantastiska flaskor och enastående butiker. Alltså, det är ett märke som ändå lyckats stå sig bra bland alla andra märken som kommer och går och verkligen har sin egen stil. Det började 1981 och har idag romantiska storsäljare som Grand Amour och Petit Chérie i portföljen. De har heller inte varit rädda för experiment och annorlunda dofter, vilket man lyfter på hatten för, som till exempel den torra, gröna Nimfeo Mio som kom alldeles nyligen. Det är helt enkelt ett för känt och bra parfymhus för att man ska kunna ignorera Le Mimosa eller vilket nysläpp som helst.

Men Le Mimosa luktar för det första svagt, knappt någonting, och den enda associationen jag får är till omogen grön banan. Knappast tanken även om en grön banan i sig signalerar viss optimism och friskhet.

Synd på så rara ärtor, tycker jag. För den som gillar mimosa: köp hellre…

L’Artisan’s Mimosa Pour Moi, en söt, flickig mimosavariant som passar utmärkt på små prinsessor i alla åldrar som tycker om att ha det blanka håret i tofs och bläddra i tidningar där Blake Lively förekommer.

Guerlain Champs Elysees, en lyxig champagnecocktail av klassiska blommor som mimosa och ros. Jag skulle kalla den vacker, men det tycker jag att de flesta Guerlaindofter är. En chic parisiennes främsta val när hon skrider fram längst St. Honoré i sin tajta, svarta knälånga kjol från YSL. Fulländning.

Bond no. 9 Fashion Avenue är en chic mimosa för de unga gardet New York-fashionistas i för stora solglasögon och lyxiga, dyra hobo-bags som invaderar Saks 5th Ave i flock. En ung doft.

Yves Rocher Mimosa, en billig solgul kick för 123 kr. Finns som body lotion och annat. Bra för den som mest bara vill ha en mimosa-fix och inget annat.

L’Occitane Mimosa, lite dyr för att vara L’Occitane (695 kr) men så är det EdP också, alltså högt koncentrat av doftämnen.

Eller, om du vill omge dig fullständigt med mimosadoft: Diptiques room spray i mimosa. Luktar the real deal – alltså blommande, glada mimosafält i Grasse- hela dagen.

Strandade dofter (varning för hög prisnivå)

Hittade ett hemligt meddelande på Lisa/Jons blogg på Rodeo:

Ps. Jag vill ha tips på parfym/dofter som luktar strand. Alltså faktiskt strand, snarare än människorna på den: saltvatten, sand, strandluft, vass, de små lila blommorna som finns åtminstone på västkusten (plus lite lavendel). Om det här var twitter skulle jag ju @:a Fifty scents nu…

Skön fråga, påminner mig om det där Seindfeld-avsnittet där Kramer kommer på att han ska lansera en parfym som luktar som man själv luktar efter en dag på stranden. CK Beach.
hur som helst, jag bidrar gärna med ett tips. CB I Hate Perfume At the Beach 1966 är en skön doft, som är en del i CBs (han heter Cristopher Brosius) serie Secret Memories där han gjort dofter av en massa barndomsminnen som slaskig vinter och blöta snowboots (Winther 1972) eller tomatplanta i mormors trädgård (Memories of kindness).
At the beach 1966 doftar sextiotalets galna sololja först och främst, vilket även jag förknippar med strand. Alla människor som smörjer in sig med Hawaiian Tropic eller nåt. Men den doftar också sträv sand, snäckskal, fuktig och lite äcklig tång och massor av salt.

Den är dyr men bra. Cow parfymeri har CB-parfymer. Vet inte om de har just denna men de kan säkert ta in.

En annan dyr rackare är Bond No.9s Fire Island som doftar klordränkta badkläder, varm solhud och friska havsbrisar. Dyr som satan men också så otroligt fin. Finns på NK där de ibland av någon anledning verkar extra snobbiga med just Bond No.9-dofterna men be att få prova. Som en dröm. Du måste prova på huden, den gör sig absolut inte på papper.

Ytterligare en dyr kandidat (förlåt!) är Comptoir Sud Pacifique Aqua Motu. Du kan beställa från nätet, till exempel Amazon, eller köpa utomlands och då är den inte lika dyr, runt 500 kr. Det är en marin doft som fokuserar mest på havet och havslukt men också salt, tång och lite liljekonvalj för den där lilla pikanta tonen av levande växter på stranden. Kan du tänka dig lite marina dofter så finns det en uppsjö. Saltvatten i håret kan säkert också ge den rätta känslan.

Ber om ursäkt för att mina förslag är så dyra, kanske kommer jag eller läsarna på andra bra förslag, i en mer avslappnad prisnivå?

Regniga dagar under en annan himmel…

Har själv gått och funderat på detta ett längre tag! Vill inte lukta parfym, men inte heller “tvätt”. Finns det parfym som luktar regnvåt asfalt / regnvått gräs?

Tro mig, det finns parfymer för allt. Vi börjar med din reflektion om att vilja lukta parfym men inte tvätt. Det är en viktig sak, det där. Idag går man mer och mer ifrån det här med att diskmedel och tvättmedel ska dofta citron eller såpa, numera finns det ju tvättmedel som doftar grönt te och diskmedel med rosmarin vilket gör att vi i våra luktsinnen kan börja koppla samman “tvätt” med alla möjliga dofter. Det viktiga är dock att komma ihåg att parfymer, riktigt bra parfymer, använder sig av fantastiska råvaror. De är inte syntetiskt framtagna för att lukta till exempel ros. De luktar ros för att de innehåller miljoner och åter miljoner rosenblad. Så lukta närmare, lukta ordentligt, lukta på huden. Tvätt? Kanske. Men en riktigt parfym doftar drömmar, bilder och någonting äkta.

Det gör varken diskmedel eller såpa. Förutom socialrealism och skurknän.

Nå. Skin scents, alltså hudnära och huddoftande parfymer är en början. Skippa Clean som luktar ren, vit bomulls-tröja och botanisera vidare. Marc Jacobs Rain luktar regnvått gräs. Den luktar också daggvåta blommor och fuktig trädgård men någonstans där i allt det våta finns en trädgård full med gräs.
Kiehl’s har en parfym som heter Forest Rain som luktar regnvåta barrträd och bark. Och, tycker jag, som en regnskog. Något tungt, sött, fuktigt, sövande…
Demeter har självklart en flaska som heter Rain. Den är okej, men Thunderstorm är bättre! Den luktar som när hela luften darrar där sekunden precis efter och innan åskmullret! Det är sant!
CB I Hate Perfumes har en parfym som heter Winter 1972 som doftar slask, grå snö och storstadsvinter, släpa pulkan, våta skor och kalla tår. Men allt det där ihop luktar också blöt och deppig asfalt, tycker jag.

Alltså…

… nu när solen faktiskt lyser en liten, liten aning tänker jag på de här fina reklambilderna från Marc Jacobs.

Dofta hud? Ett litet inlägg om skin scents.

Nu till min fråga som jag hoppas att du kan besvara. Det är så att jag är trött på att lukta parfym. Min önskan skulle vara att lukta människa, ja inte svett eller så. Bara något som “fördjupar” och gör att man luktar skitgott, och utan att folk kan säga att jag bär parfym. Är det möjligt?

“Skin scents” är dofter som doftar hud. Eller, riktigt så enkelt är det inte. Skin scents, en term som parfymkonnässörer älskar, är lätta dofter som smälter in i huden och finns kvar hos oss länge. Man får intrycket av att de gillar vår hud så mycket att de hänger kvar där och blir en del av oss (tack vare ingredienser som musk och sandalwood). Till slut tänker vi “gud som gott jag luktar… helt av mig själv!”.

Dofter som vi tycker luktar hud tillhör den animaliska familjen, som musk och ambra. Också pudriga dofter och milda blomster som iris får oss att tänka på hud. Självklart också vanilj. Vi påminns om rengöringsprodukter, bebisar och barndom när vi luktar på dem. Det rena, oskyldiga, oförstörda.

Vill man bara dofta nytvättad t-shirt finns en uppsjö med dofter (Clean till exempel, och New Bowery från Bond No.9 – en ypperlig doft i genren), men skin scents är något annat. De är mjuka, levande, organiska…

Nu till din fråga. Jag tycker att du ska försöka prova Grace från Philosophy snarast. Bor du i Stockholm är det Cow som gäller.

Här är några andra alternativ:

Kouros från Yves Saint Laurent
Bulgari pour Homme
Gucci PH II
The Body Shop White musk
Guerlain Cologne no. 68
L’Eau Ambrée från Prada

Allvarligt!

Ska du åka till Australien snart? Känner du någon i Australien? Är du i Australien?
Gud, jag vill verkligen ha ett vykort från Australien. Snälla, skicka ett vykort till mig?
Varför? Jo, för att landet, som nu ter sig som himlen på jorden, har alltså eukalyptusdoftande frimärken.

Om det här stämmer kommer jag att se över möjligheterna att emigrera.

Kalle! Vilken Kalle? Jo…

Karl Lagerfeld är välbekant för de flesta, som designer. Men som parfymnamn är han kanske mindre bekant. Ändå har han släppt en hel knippe dofter, runt tolv stycken.

Herrdoften Lagerfeld Classic kom 1978, i en både tidstypisk och tidlös flaska. (Till skillnad från Lagerfeld Perfume Femme som mycket väl kan vara den fulaste parfymflaska som gjorts). Karl själv stod för designen.

Doften – Lagerfeld Classic – är verkligen vad den heter. Den har stått sig bra och finns fortfarande i produktion och till försäljning, vilket faktiskt i denna tidsålder är en bedrift. Han visste vad han gjorde när han döpte den till “classic” med andra ord.

Och som en sådan är den också uppbyggd, med bergamott som toppnot och murrigare saker som sandelträ, mossa och musk i botten. En klassisk cologne på så vis, och väldigt mycket ett barn av sin tid, från en era då cologner var lika med citrus on top.

Men vad som skiljer denna från andra från flera samtida är kryddigheten, toppad med lite sötma vilket resulterar i en utsökt manlig blandning som både eggar och lenar. Det här är en “woody-oriental”, en riktigt manlig sak med drag i. För den allvarsamme direktören bakom sitt skrivbord, och för den tennisspelande gentlemannen som ser ut som Thomas Bodström, ungefär. Passar båda två.

Min egen Lagerfeld-favorit och det som fick mig att tänka på honom nu, är Sun Moon Stars (1994). En blå, liten juvel med ett passande namn.

Jag minns reklamen som jag såg i någon utländsk tidning, med Darryl Hannah på en vit häst under en blå himmel full av stjärnor och en stor, magisk måne. Det här måste varit runt 1997. Eftersom det var en utländsk tidning jag läste (säkert amerikanska Mademoiselle, den läste jag jämt) så fanns det med en liten doftlucka i annonsen som man kunde öppna och lukta på.

Jag blev helt tagen av doften. Helt tagen. Det luktade inte som någonting annat jag hade känt. Den doftade helt enkelt inte parfym, den doftade något annat (drömmar?)
Och därmed blev Sun Moon Stars blev den första doften jag köpte för mina egna, sparade pengar. Till skillnad från andra halvdana saker jag dittills hade fått i födelsedagspresent av någon släkting som hade handlat på taxfree.

Tada! True story.

Jag har fortfarande flaskan kvar, och använder den. Det är den typ av doft man (okej, jag) tar på mig efter duschen på kvällen, då jag ska krypa ned i sängen, ta på mig glasögonen och läsa lite medan den blå timmen infaller.  Precis så gjorde jag nu, och upptäckte att min gamla trotjänare, som hängt med alla flyttar, alla svängningar, alla rensningar, håller på att ta slut. Ack! Vad betyder detta? Slutet på en era?

Nja. Det betyder att det är dags att skriva den här texten, dags att skriva en hyllning till Karl och beställa en ny.

Riktiga vänner överger man inte.