Ps. Älskar den här fina reklambilden för Chanel No.5

Tror den är från 1972.
Ah, Catherine…

…och så något för herrarna i publiken.

Satan i gatan så mycket man det får plats i den här lilla flaskan! Moschino Forever är det manligaste jag luktat på i år, tror jag, möjligen jämte Bleu de Chanel och Bulgari Man.

Moschinos nya herrdoft är en klassisk fougère, alltså den där klassiska colognedoft vi förknippar med manliga ögonbrynsmän som Don Draper, George Clooney och Clive Owen. Utan att ha träffat någon av dem kan vi konstatera att de doftar klassisk herr-cologne, med mossa i botten och kryddor on top. Det gör Moschino Forever-mannen också, helt klart, den vräkiga och ungdomliga TÄB-flaskan till trots. Detta är en parfym för män som klarar att bära tajta badbyxor på stranden utan att för ens en sekund känna sig självmedvetna. Så varför flaskan ser ut som något mamma köpt på Finlandsfärjan är väl bara nåt italienskt mysterium, någon flirt med märkets modedel?

Nå. Doften då. Sensuell tonkaböna, som doftar lätt av torkat gräs, blandas med pulshöjande, kryddiga noter som het, italiensk svartpeppar och aptitretande stjärnanis. Bilden som träder fram är eldig och sportig, men då tar vi och lugnar oss lite, tycks parfymen tänka och lägger till lite dämpande sandelträ som hör den lugna, dressade mannen med pomada till, och sensuell musk. Spelar ingen roll, den lämnar mig flämtande i alla fall. Bärs eller köpes på egen risk!

Oscars nya kläder

Första parfymen från Oscar de la Renta kom 1977. En klassiskt damig blomdoft som du säkert känt på någon stram Östermalmslady i sextioårsåldern, som burit den i trettiofyra år nu och inte ser någon anledning att byta. En ganska skarp parfym som luktar vita blommor och sjuttiotal. Gardenia och jasmin främst, och nejlika.

Parfymen heter Oscar och du har med all säkerhet också sett flaskan som i det närmaste är att betrakta som ett tidsdokument numera.

Nå. Parfymen är inte dålig, inte alls (den vann FiFi-priset 1978, alltså parfymvärldens finaste pris), men den känns i mångt och mycket daterad. Även om den på sitt sätt påminner om något ur Chanels damigare del av parfymutbudet vill vi inte dofta stark blomsterträdgård idag. Något som Oscar också insett och därför gjort en uppdaterad version av den som heter Esprit d’Oscar.

Att de la Renta är född på dominikanska republiken är något som satt spår i honom. Oscar gjordes med tanken på daggdropparna på blombladen i barndomens trädgård. Den innehåller ylang-ylang som växte där och så vidare och så vidare.

De där västindiska dofterna och färgerna är något han aldrig kommer ifrån, det har verkligen satt sina spår. Kanske är det därför han gör så färgsprakande aftonklänningar? Jag vet inte. Men jag vet att han designat för både Balenciaga och Lanvin, så han är ingen att fnysa åt.

Han har gett ut en knippe parfymer under åren, alla med mer eller mindre anknytning till hemlandet. Flaskor som ser ut som blommor och heter saker som Island Flowers, Pink Lily, Tropical och Red Orchid. Ja, ni förstår.

Men det är Oscar som levt kvar, och troligtvis kommer också Esprit d’Oscar att stanna hos oss. Den är nämligen mycket bra. Det är en elegant doft för unga damer, ett alternativ till Chanels yngre dofter eller Diors blommigare och tyngre (som J’Adore). Den är blommig som originalet med mycket lekfullare, yngre och friskare. Och framför allt mycket lättare. Den tunga gardenian och jasminen har ljusats upp av citron, apelsinblomma och iris, vilket gör den mycket mer modern. Se det som att damigheten bytts ut mot kvinnligheten. Viss skillnad.

Flaskan lät han också få en makeover. Dottern Eliza fick ta hand om den saken, och hon gjorde ett bra jobb. Flakongen är elegant, damig, flott och har en kork av kronblad – med en liten, daggfräsch droppe på. För att vi inte ska glömma pappa Oscars trädgårdar på dominikanska republiken, givetvis.
Men det kanske vi gör, för visserligen finns lite exotisk paradisö med i doften men mest av allt luktar den debutantbal och apelsinlund i Kalifornien. Bli inte förvånad om Blair i Gossip Girl använder den i någon scen.

Låt oss hoppa på den här kryssningsbåten till italienska Rivieran, darling!

Vaknar tidigt av att en liten, liten clementin faller av det märkliga clementinträd jag köpt, och som nu står på fönsterblecket och vill ha uppmärksamhet.

Envisa rackare.

Jag tar upp den lilla, lilla mini-clementinen och luktar på den. Då minns jag att jag är kär, i Escale à Portofino från Christian Dior. Det är en vad man skulle kunna kalla för en “delicious scent”, alltså en som stimulerar aptiten, som är så härlig att man vill äta den.

Escale à Portofino är en av flera parfymer i Diors serie som går in under något övergripande rese-tema, där dofterna luktar som exotiska, glamorösa, klassiska eller bara inspirerande resemål man tar sig till med ett kryssningsfartyg (underbart nuschat, jag vet). Italienska rivierastaden Portofino doftar, förstår man, bergamott, apelsinlund och vita kaklade hus vid kusten, där en och annan salt bris sveper in ibland om man har tur.

Doften kom 2008 och var tänkt som en sommarspecialare. Den blev så populär att de släppte den i år igen, i sedvanlig elegant Dior-flaska. Det är tänkt att alla i kryssnings-serien ska ha samma, sköna Great Gatsby-flaska.

Det är svårt med eleganta citrusdofter nu för tiden. Jag anser att skulden till stor del ligger hos rengöringsmedlen och diskmedlen som någonstans fått oss att associera citron med tråkiga saker som städning och disk. Det är också relativt lätt och vanligt att kasta in lite fresh citron i en doft eller en cologne och kalla den “sommarfräsch” eller “frisk”. Det är svårt att hitta den där citrondoften som är både söt, sur och nyanserad.

Palermo, från Byredo är ett bra exempel, den är apelsinfrisk men med darrande undertoner av musk och ros som gör det hela lite mer spännande. Eau Savage från Dior är ett annat bra exempel, en herrdoft med sirlig citron men med maskulina inslag av trä. Har man luktat på den en gång glömmer man den inte. En av de bästa colognerna alla kategorier. I toppen bland de friska citrusdofterna ligger självklart också Guerlains mästerverk Jicky, den absolut underbara citronkompositionen med uppbackning av mystisk patchouli, murrigt läder och sensuella tonkabönor. An asbolut must.

Var var jag? Just det, Escale à Portofino. Elegant som en vit aftonklänning som sveper över ett marmorgolv på en välgörenhetsgala en ljummen kväll på Rivieran. Samtidigt, som sagt, läskande och aptitlig som ett glas färkpressad lemonad. Tror inte detta är doften av den italienska Rivieran så mycket som det är doften av en sommarbal på det franska slottet, där alla kvinnor bär pärlor och någon glider ned för en lång trappa och alla tappar andan. Mer så.

Jag tog den på mig idag och av någon slags ren reflex satte jag också på mig ett tjockt guldarmband och ett diadem. Parfymer som har den effekten gillar jag ju såklart automatiskt och våldsamt.

Mythbusting!

Jag har också fått höra att man blir fläckig/flammig av parfym på sommaren. Vad tror du den myten kommer från?

Man man verkligen, verkligen ansträngde sig så skulle man nog lyckas få fläckar. Alltså om man åkte till ett riktigt solgassande land, säg Egypten eller Aten mitt i juli, och la sig på stranden, tog upp sin flaska Jennifer Lopez Glow och sprayade handlederna, och sedan låg där på handduken med handlederna upp mot solen, och pressade en stund för att sen spraya lite till och sen lite till – ja, då kunde man nog få fläckar på huden, tror jag.

Parfym innehåller ju till stora delar alkohol och det är ju “flammable” alltså det kan fatta eld, det är värmekänsligt. Så visst, det är väl inte taget ur luften men det skulle krävas stora mängder parfym och sol för att verkligen få fysiska men.

Med det inte sagt att det är helt riskfritt och okej med “vanliga” parfymer i solen. De kan ju påverka på annat sätt, som att uppföra sig konstigt och nyckfullt, och vet man med sig att man blir varm, ska åka till ett varmt ställe, ligga mycket i solen eller liknande (eller kanske tenderar att få väldigt torr hy om sommaren) så kan man skippa den vanliga parfymen och köpa en summer edition utan alkohol istället.

MMM (untitled)

Det vore kanske intressant att höra något om den första doften från Martin Margiela? Det heter (untitled) eftersom man är konceptuell och svår och inte döper någonting.

När Margiela bad näsan Daniela Andrier att skapa doften sa han att han ville ha en “green flash” och det fick han. Doften öppnar som en bunt nyskärdade sockerärtor med salt och extra grönpeppar på. Men sedan försvinner den iväg, ungefär som när vattenfärg torkar, och kvar blir en mer tillgänglig, suddigt grön doft ungefär som stjälken på en blomma, lite bittert som den där mjölken man kan få på fingrarna när man plockar maskrosor. Ungefär så. Eller, ganska mycket så.

Jag tror inte att den här doften kommer att vara allas favorit, men det är antagligen heller inte meningen. Tvärtom, det ska vara en doft för the in-crowd, de som tröttnat på “konventionella dofter”, på blommor och frukt. De som vill dofta något friskt och fräsch men obestämt, något grönt snarare än något gult. Något unisex, något svårt att sätta fingret på.

Jag ser framför mig horder av unga, snygga, smala tjejer i svarta, tajta byxor och stora, bylsiga grå cardigans som doftar (untitled) från slutet av augusti då den släpps. Och det tror jag är precis tanken.

Limited? Limited

Hej, för några år sedan köpte jag en parfym, Kate Moss Limited – nånting. Sommarparfym. Jag älskade den. Sedan försvann förpackningen i en flytt och jag har inte hittat igen den någonstans. Vad var det för någon doft och är den omöjlig att få tag i sedan dess? Jag har frågat folk här och där men ingen har vetat vilken jag menar… men den fanns bara ett tag på Åhlens Odenplan och sedan var den puts väck. Hjälp! / Ingy

Hej Ingy! Det tråkiga är ju att när det är “limited” så är det limited, när den är slut är den borta. Den kan gå att hitta flaskor på Ebay, där det finns människor som kommit på den briljanta affärsidén att hamstra limited edition-utgåvor av saker och ting. Möjligen kan du också höra av dig till distributören (som är Unicare i det här fallet. Tel 040-17 42 70) och höra om de har en flaska kvar på lagret. Hoppas!

Mer sommar! Tips på hårparfym! Ja!

Hej! Jag brukar alltid undvika att använda parfym på sommaren för risken att få fläckig hud. Finns det något som gör att man doftar gott och som man kan använda istället för parfym under sommaren? Är det dåligt att spraya parfym i håret? Har funderat mycket kring om det är uttorkande får håret eller om det förstör färgat hår.

Hej! Att du ska få fläckar på huden av parfymen behöver du inte oroa dig för, det händer inte. Fläckar på kläderna är det heller ingen risk för, det gäller mest hudprodukter som innehåller någon form av smörjmedel (glycerin, olja) som inte torkar.
Men det finns en poäng i att blicka mot “summer editions” av parfymer om sommaren i alla fall, de innehåller ingen alkohol och kan vara ett alternativ för dig om du ändå känner dig skeptisk eller oroad.

Varför vill du spraya parfym i ditt hår? Är det för att du är rädd för fläckar på kläder eller hud?
Parfym innehåller alkohol i stor mängd, som kan torka ut håret. Inte på en gång förstås men i stora mängder eller om du använder det ofta. Spraya lite på borsten istället, och kamma ut i håret, det är en snällare version.

Här är ett annat tips: i asiatiska affärer finns ofta rosenvatten, det används i asiatisk matlagning ibland. Rosenvattnet står på hyllorna med matvaror, man kan fråga efter det, och kostar några tior. Det brukar bara vara vatten som “parfymerats” med rosenblad. Läs på innehållsförteckningen, den bör vara jättekort: vatten och rosenojlja.
Rosenvattnet kan du spraya i håret så doftar du ljusrosa ros. Och eftersom vattnet inte innehåller någon alkohol är den inte lika uttorkande som vanlig parfym.

Jo Malone bjuder på te!

Sen skulle det vara underbart om vi talade lite om Jo Malones Tea Blends. Jag har inte luktat på dem men försöker klura ut hur jag ska kunna ta mig till England så snart det går och dofta.

Fem olika “tea blends” i parfymform, inspirerade av den mest brittiska av alla brittiska traditioner – att dricka te.man vill ju gärna prova Assam och grapefruit-doften, till exempel. Och till de fem tedofterna har Jo Malones master perfumer Christine Nagel också tagit fram två tillbehör. Är det inte underbart?
Det finns alltså en liten “Sweet Lemon”-parfym och en liten “Sweet Milk”-parfym som man kan blanda med te-parfymerna för att skapa sin alldeles egna kopp/doftblandning.

Sweet Lemon för att friska upp (innehåller tydligen lite ananas också) och Sweet Milk för att ge parfymen en gräddigare, pudrigare och mjukare inramning.

Jag dör.

Jo Malones egna tea party kom ut för ett litet tag sedan men har liksom seglat omkring i mitt medvetande (och undermedvetna) sedan dess. Till exempel har jag börjat använda min tidigare ganska undanskuffade och halvt bortglömda Tea for Two-parfym från L’Artisan som luktar Lapsang-blandning serverat i en tunn, vit porslinskopp med fat under.

L’Occitane har också en tekollektion bland sina parfymer. Jag gillar Bergamott/Earl Grey bäst. Just nu på rea! Inte allas (te)påse, förstås, te har ju en ganska distinkt träig, ibland rökig, alltid murrig doft som precis som kaffe kan lukta ljuvligt när man sitter på café men inte alltid lika uppskattat på handleden men det är en fin liten värld att utforska.

Filmparfym!

Okej, den här var ny – en parfym som kommer ut i samband med en film.

Det är Diesel, detta märkliga, trötta 90-talsmärke, som ger ut en skitful flaska av en parfym de döpt till Only the Brave i samband med filmen Captain America: The First Avenger som går upp på bio i juli. Limited edition, förstås.

Ingen aning om hur den doftar men jag skulle bli sjukt imponerad och ta tillbaka alla mina Diesel-hån om det visade sig att den doftar fuktig serietidning, superhjältedräkt av spandex och nylon och kanske lite, lite superhjältesvett.