Årets sista

Jag slutade fira nyår för länge sedan (sena kvällar och alkohol är två saker som hamnar högt på min Inte Intresserad-lista). Den 31:a är verkligen en dag som alla andra och dessutom har jag aldrig varit på en lyckad nyårsfest. All hysteri, alla förhoppningar, den stora antiklimax.

Istället har små alternativa traditioner hamnat på plats, liksom bara infunnit sig utan att det bestämts eller planerats. I flera år i rad nu har A gjort nyårsmat åt oss. Han dukar extra fint med servetter och ljus. Jag har med någonting i stil med en fin äppelmust eller en kaka till efterrätt. Vi äter, skålar. Han börjar ursäkta sig för att han behöver “göra sig fin” och försvinner ut i mörkret medan jag tackar för mig och går hem och lägger mig på soffan och unnar mig en film.

När vi var i Wien i somras var det samma sak. Efter den gemensamma middagen gick han vidare till hotellbaren och jag upp till mitt rum för att lägga mig och läsa. Så fantastiskt det är med sådana vänner, sådana dagar. Sådana år. Och eftersom nyårafton är en dag bland andra dagar så kommer flera dessutom.

Gott nytt.