Nyligen blev jag intervjuad för en artikel i finska Hufvudstadsbladet. Det var en bra artikel, tidningen puffade för den på sin Facebook-sida. I vanlig ordning hamnade jag på kommentarerna under inlägget och i vanlig ordning fanns där personer som kommenterade utifrån den felaktiga tolkningen att det är en helt känslobaserad bok om hur dåliga män är.
Dessa besvärar mig inte så mycket eftersom det är uppenbart att de varken läst bok eller artikel.

Något som däremot förbryllar är hur ofta jag ser kommentarer, i förhållande till mig och bok, som går ut på att jag skrivit den bara för att tjäna pengar. Det kan stå “Man kan visst tjäna pengar på allt” (Facebook-kommentar), det kan stå “Nu sitter hon i tv och tjänar pengar på att prata om dickpics” (trådkommentar på Nöjesguiden). Ja, ni fattar. Variationerna är inte jättemånga. Kommentarerna däremot, är ett par stycken. I alla fall som jag har sett.

För det första undrar jag varför det skulle vara fel att få betalt för en bok man skrivit, ett arbete man lagt ned? En bok skriver man inte i en handvändning direkt och det är inte superlätt att få den utgiven i regel, vinstmarginalerna är supersmå.
Varför är detta en kritik? Varför skulle ersättning i sig sänka boken, göra den mindre relevant eller trovärdig eller bra?
Det fattar inte jag.

Om man nu vill veta så kan jag ju tala om att jag snarare gått ekonomiskt back på att skriva MVKFM. I regel får man mellan 20-40 000 kronor för en bok, det är det normala. Då kan man ju ha i åtanke att en bok tar minst ett år att skriva, och då jobbar man ganska snabbt. I mitt fall började jag skissa på boken sommaren 2014. Jag skrev i några månader innan jag visade upp saker för förlag. Tre tackade nej för övrigt, innan Mondial tackade ja ett år senare, alltså sommaren 2015. Så det var inte direkt smooth sailing, en guldkantad skrivtillvaro eller garanterad pengautdelning.

Sedan jobbade jag rätt intensivt. Utan ersättning alltså. Jag tog väl tre månader på mig att bara plöja böcker och forskningspapper och sånt. Ja, de betalade jag själv. Förlaget köpte två böcker åt mig som jag behövde som research men resterande köpte jag. Jag har kanske tio böcker hemma i bokhyllan som alla handlar om sexualitet. Några köpte jag som e-bok och några lånade jag.

Sedan jobbade jag i stort sett uteslutande med att skriva på mer eller mindre heltid i tre månader.

Intervjuer får man inte pengar för, i så fall är det etiskt tveksamt. Jag har inte fått en krona för den tiden jag lagt ned på att intervjuas, gästa underbara poddar och skriva gästinlägg och texter kring boken. Det har jag gjort för att jag velat, för att jag blivit tillfrågad och för att det förhoppningsvis är ett sätt att nå ut kring boken. Helt normalt, inga konstigheter. Men en hel del tid går ju åt, vilket betyder minus i kassan eftersom man inte kan jobba lika mycket.

Jag spelade in boken som ljudbok gratis, utan ersättning, och jag bjöd in gäster till efterföljande samtal kring alla kapitel för att visa på seriositet. Tanken var att man kan lyssna på ett kapitel som består av min research, mina slutsatser. Men för att också ge lite vetenskaplig tyngd till det, ett annat perspektiv kanske eller helt enkelt en diskussion kring slutledningarna bjöd jag in mer eller mindre sakkunniga. Också gratis.

Jag vet inte varför jag behöver rättfärdiga detta. Det behöver jag säkert inte, det är helt självpåtaget. Men det är en svag kritik, dessutom felaktig, att jag skulle vada i pengar för att jag kom på att skriva en bok om dickpics som inte direkt blivit nya Fifty Shades eller Millenium-serien om man säger så. Kom gärna med någonting annat. För det stämmer helt enkelt inte.

• Postad 2018-01-18
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None