Ibland har man sagt hej då. Man har sagt det som sägas skall, man har kramats och man stiger på tåget. Den andre står kvar på perrongen och vinkar.
Så kommer ett besked om att tåget är lite försenat. Då uppstår den där konstiga stämningen. Vi har redan sagt våra ord, vi har gjort oss beredda…

Okej, riktigt så dramatiskt är inte läget men jag trodde att jag skulle lämna LA idag men det går inte. Regnvädret har pajat ihop det för tågen, det går inga norrut längs kusten. Det finns inget tåg som kan ta mig tillbaka till kuststaden. Nej, ingen buss heller. Och flyg kan jag inte heller ta eftersom jag inte har passet med mig (jag ringde och frågade).

Troligtvis ligger tågvägen nere tills måndag. Mycket snopet. Jag har inga rena kläder, allt var liksom inställt på att jag skulle resa tillbaka idag.
Jag checkade ut från hotellet och stod och väntade på tågstationen i en timme innan jag fick tag på en konduktör som sa “Nej, nej. Inga tåg”.

Fick surfa upp ett hotell i närheten, tänkte att jaha jag håller mig väl i downtown nära tågstationen då. Och håller inte på och åker tvärs över stan igen. Får väl ta tåg i morgon då.
Innan jag ser att hotellen är ju såklart uppbokade (jag är väl knappast den enda som fått ändrade planer) och innan jag pratar med någon tågperson som säger att tågen kommer stå tills måndag eller så.

Status quo.

Dyrt hotell blev det. Fint är det. Önskar att jag kunde njuta av det mer.

• Postad 2018-01-11
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None