Återbesök

När jag är i LA känner jag att jag har världens bästa liv. Att gå runt bland knasigheter och extra allt. Gator som aldrig tar slut, neonskyltar och allas vördnad för det gamla men kärlek till det nya. Allt nytt.
Jag har världens bästa liv.

Jag fikar med Lotta som flyttat hit för att Hollywood ringde och sa att de ville det. Efter vår frukostfika känner jag att hon har världens bästa liv.

Men att vara här lyfter alla sinnen, jag undrar om det inte är storheten jag gillar. Jag när en önskan om att försvinna, bli osynlig. Såg en kille jag känner men inte vill prata med på restaurangen där vi åt lunch. Jag såg honom gå in medan jag väntade på mitt sällskap. Kände “men ska jag inte ens kunna vara ifred här?” men den känslan gick ju över. Nu känner jag att jag har världens bästa liv igen. Klockan är över åtta, jag är på et mörkt café som också är en restaurang och en bar. Jag sitter i ett hörn och ingen känner mig men jag känner det som om jag känner alla.