Ett år senare

En födelsedag senare och jag börjar tro att den där astrologen hade rätt. Hon som jag träffade i ren desperation 2013 och som sa att det skulle börja ljusna 2015 med total peak hösten 2017.
Och i backspegeln har det varit en uppförsbacke fram till nu. Och nog skulle det superpeakat denna helgen då jag skulle få casha in min födelsedagspresent: en soft konsert med Chris Isaak i Santa Barbara. Han skulle spelat på en toppencool gammal anrik scen och vi skulle bott på toppenhotell.
Men Chris Isaak blev sjuk och ställde in. Okej, jag började skämta lite om att nu vänder det och så vidare. Men vi åker väl ned ändå, det är roligt med en liten getaway.
Sedan har ju den fruktansvärda skogsbranden vuxit sig stor och svept läskigt nära Santa Barbara som då och då får aska i luften. Hotellet ringer och avråder oss från att åka. De ber oss avboka.

Det går plötsligt trögt att skriva, jag känner någon slags samtidsirritation som jag inte tidigare känt. Något allmänt missnöje, ur led är tiden. Fryser gör jag också. Inte på dagen men om kvällen.
Gnäller och muttrar, har förvandlats till en grinig krönikörgubbe.

Nä, så illa är det inte. Det får det ju inte vara, gud bevars.

Bakar lussebullar och har i för mycket salt. För mycket salt?! Vad är det för amatörfel? Hur kan man ha i för mycket salt? Kastar nästan alla lussebullar i sopen innan jag minns att man inte ska slösa med mat. Det finns väl hungriga fåglar i världen.

Blir det inte bättre i helgen säger jag tack och hej och omvandlar mig till eremit.