En väldoftande trötthet

Vaknade strax efter åtta och blev glad av blomdoften i lägenheten. Alla vackra blommor jag fick igår! Av alla lika vackra vänner som kom på releasefest. Idag är jag matt, helt trött. Det är ju det här med känslor, de kräver ork.

Det här med skillnaden mellan fakta och fiction vad gäller skrivande. Fiction kräver mer under skrivandet men man släpper den lättare, faktiskt ganska så direkt, när boken väl är färdig och ute.
Fakta är lättare att skriva, man behöver inte aktivera så många känslor, därmed kommer alla känslor och nojor när boken sedan är släppt.

Där är jag nu. Ugh. Tänker på korrfel. Får kommentarer om att “jag hade precis samma bokidé men du hann först!”. Tänker på fler korrfel, tänker på faktafel och åsikter och bara väntar på de små stilettsticken som naturligtvis kommer att komma.

Jag vet, jag borde glädjas och känna mig on top of the world. Och det gör jag! Men mest för alla vackra människor och vänner jag har i min omgivning och som kommer på fest när jag släppt en bok. Inget fejksnack nu, jag menar det. Det betyder ju allt.

Mutanter

Sjuk grej ändå. Brände fingertopparna i lördags kväll. Stora blåsor, gjorde så ont att jag inte trodde att jag skulle kunna somna. Lade om fem fingrar med kompress och plåstertejp. Kunde inte skriva ens på datorn, det gjorde för ont. Kunde inte ta ut linserna knappt. Det gick med hjälp av lillfingrarna, de minst brända.
På söndagen är fingrarna inte längre röda, blåsorna mindre och det har bildats en läderaktig yta på dem. Igår räckte det med att jag hade plåster bara. Idag kan jag skriva utan problem. Känner mig som Wolverine. Läker omedelbart. Är oövervinnerlig etc.