En baby-helg

Jag upplevde mitt livs första baby shower i helgen. För det första: vad är det för konstig tradition? Man blir gravid så man ber sina vänner att ge en grejer.
Någon gång i tiden har det säkert fyllt en funktion. Ensamstående kvinnor kanske fick babygrejer från sina väninnor under ritualiserade former så att det inte skulle bli förnedrande, eller nåt.

Det är min gamla kompis Hannah som är gravid. Vi blev vänner i high school, hon är väldigt rar. Hon gifte sig med Simon för 12 år sedan och har försökt få barn sedan dess. Det finns tydligen en story i Bibeln om Hanna som försöker få barn men inte kan, tills hon ber Gud om hjälp och säger att om han gör henne gravid kommer både hon och barnet att prisa honom i evighet. Så Gud gav Hanna sonen Samuel och därför kommer nu min kompis Hannahs son att heta Samuel.

Jag tycker resonemanget “ge mig ett barn så prisar jag  dig”-köpslågrejen känns lite konstig men alla andra verkade gilla det så jag ryckte på axlarna. De sa saker som “Bara Gud kan ge oss ett barn” och “Gud vill att vi ska be honom om saker”.

Hannah föddes hemma, på soffan, i hela familjens närvaro. Systrarna säger att det är deras vackraste minne från barndomen och att deras mamma aldrig sett vackrare ut än när hon krystade fram deras lillasyster i vardagsrummet.

Alla systrarna har fötts i hemmet. Mellansystern blev gravid som tonåring och födde i sin tur sitt barn hemma STÅENDE i närvaro av familjen – och barnets pappas familj. Hannah planerar att följa denna familjetradition.
Under baby showern bad vi tre gånger (inte jag iofs). Vi åt sallad, mackor och cupcakes och lekte menlösa lekar. I bilen på väg hem funderade jag på vad svenskar har för liknande traditioner men kom inte på någon.