Äh, bakade lite annat också när jag ändå var igång. Kardemummakaka och små mördegskakor. Och Oreos då.
Bjöd över ett gäng underbart härliga damer som fick äta socker och gräva ned sig i skönhetsprodukter. Mindes inte helt att jag hade bjudit över så många men köket blev härligt fullt och härligt sorlande, och i vardagsrummet nyttjades soffa och säng som sittplatser. Jag älskar den sortens sorl, den glada och pigga. Och lite sockerstinna. Och jag älskar att krympa världar, hitta gemensamma bryggor och se folk bli vänner. En av dem skriver “Det finns inga fester som det är så lätt att komma ensam till som dina.”
När sorlet tystnat och sista gästerna gått så börjar jag plocka bort koppar och tappa upp diskvatten. Jag känner plötsligt att jag har en huvudvärk. Jag hostade en del i natt och i morse. Är det förkylning på gång? Åh, hoppas inte. Jag tar en tablett och lägger mig på soffan.
Fast, tänker jag, är det en förkylning är det okej. Då har jag i alla fall en ursäkt för att faktiskt ta det lite lugnt i en dag eller två. Ta igen tv-serier och bara sova. Trots en lugn helg har jag ändå fått en del gjort. Rensat vind, skåp och garderob. Slängt stora, tomma lådor som sparats på vinden “utifall att jag flyttar”. Vilket jag inte kommer göra i närmsta taget. Och om jag gör det skaffar jag nya lådor. Kom igen.
Jag rensar och rensar, bär kassar till sopkällare och välgörenhet. Och tänker att det är som om jag faktiskt förbereder mig på en flytt. Det plötsliga behovet av att rensa ut gammalt, saker man inte längre använder. Saker som plötsligt känns onödiga och lättnaden när ett litet utrymme plötsligt uppenbarar sig i det lilla vindskontoret.
Nej, jag planerar inte att flytta. Men jag känner för att rensa, för det är nya tider nu och en vårstädning är nog den mest symboliska av alla städningar.

• Postad 2016-03-20
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None