Balans

Snålt med uppdateringar. Jag har inget minne av att jag brukar ha så här svårt med jetlag men det kanske jag har? Har jag förträngt det? Vaknar vid fyra på morgonen, dödstrött vid fyra på dagen. Skriver långa ToDo-listor men får ingenting avbockat eftersom jag säckar ihop. Inte brukar det väl vara så här galet?

Träffar A. Vi äter Mariekex och kollar på Gift vid fösta ögonkastet. Vissa saker förnekar sig aldrig. När Facebook skickar en påminnelse om att vi känt varandra i åtta år blir jag rörd och glad.

Fotbollskillen? Vi hörs varje dag, tillbaka till samma rutin. Men ändå inte, något är lite annorlunda nu. Tryggheten är kvar, säkerheten också. Men vi kan prata på ett annat sätt, vi har ju faktiskt delade upplevelser nu.
Vilken skillnad det kan göra med attityd.

Ser på Gift vid första ögonkastet med A och den där något emotionellt naiva prästen pratar om att man kan gå in i en relation “såhär” (händerna som skydd framför ansiktet) eller med ett “wow” (händerna ut i en välkomnande gest). Det han på sitt högst förenklade sätt försöker säga handlar om tillit och hopp. Och mod. Att låsa sig har aldrig varit ett alternativ för mig, trots stora insatser och stundtals stora förluster. Skillnaden nu mot då är att insatserna behöver faktiskt inte vara megastora. Det räcker bra med att investera det man har råd att förlora. Räntan är ju ändå ganska hygglig om det går vägen.