Tillbaka i Smallville. Som inte är särskilt litet längre, det tycks mig som om Fresno fördubblats varje gång sedan jag var här sist. Bor hos pensionärerna Pam och Andy som vanligt. Inte en pinal har flyttats sedan jag var här sist för fyra år sedan. Jag sover i sängen med supermånga kuddar och fluffigt vitt överkast med volang och har sällskap av ett berg av gosedjur och ett gammalt dockskåp som jag antar att det var ett tag sedan barnbarnen lekte med nu. Eftersom de snart är tonåringar.
Andy var supersnygg i ungdomen, när han skickades till Vietnam. Han har köpt en militärjeep som står i garaget och som han meckar med om dagarna. Han ser ut som en avlägsen Kennedy, samma kraftiga käke och ordentliga hår. Ställde han upp i något slags senatorval skulle han vinna. Han ser ut som en senator.
Pam har vackra, nötbruna ögon och har ofta en skärm på sig. Hon blir yr av fläktar. Går vi på en restaurang som har fläkt i taket måste hon ha skärmen på sig så att hon inte distraheras att kolla på fläkten som snurrar för då blir hon yr och mår illa.
Jag gillar dem, jag gillar att bo hos dem. Jag gillar att Pam går upp klockan sex och bakar kakor även om det innebär att jag vaknar och får sträcka mig efter öronpropparna. Jag gillar Andys bekväma jeans och slitna keps. Jag gillar inte att de är gamla nu, över sjuttio. Jag gillar inte att det var tjugo år sedan jag bodde här och att tiden går. Jag gillar inte att de inte kommer finnas här för alltid och hålla gästrummet i perfekt, orört skick.

• Postad 2015-09-19
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None