Som vanligt i juli

Regn ute, feber inne. Har drabbats av en typisk sommarförkylning och ligger därför på soffan och lyssnar till regn och någon envis borr någonstans i kvarteret.
Tror på att vara så ärlig man kan med sina känslor, att dra sig så långt bort man kan från överdrifter och konstiga proportioner. Sluta tala om ångest när man egentligen bara är obekväm och så vidare. Så därför är jag en tråkig terapiklient just nu. Jag mår rätt så bra, faktiskt. Ja, förutom förkylningen och febern. Men jag hade inte feber igår under mitt sista möte med terapeuten så jag pallrade mig dit och sa som det är: Jag är tillfreds. Jag vet att det inte är ett statiskt läge, jag vet att det kommer att komma utmaningar och jobbiga perioder eftersom livet ju är i evig förändring och tragedier av olika kaliber tyvärr obönhörligen dyker upp. Men just nu, just precis nu, är det bra. Så jag ämnar att ta vara på det. Trots febern.