Jag fyller fyrtio år nästa år. Det är en grej jag fortfarande har svårt att begripa. Jag är visserligen 38 ännu men frågar någon hur gammal jag är så svarar jag att jag “blir 40 nästa år”. För att vänja mig vid tanken.
Det betyder, tänker jag, att jag har 30 år kvar att leva ungefär. Och då underdriver jag för i min släkt blir kvinnor ganska gamla. Men säg 30 aktiva år. Och på de åren borde jag väl rimligtvis kunna uppleva många glädjande stunder, bli kär, känna den där stillastående men flyktiga känslan av att allt är som det ska och tänka “det är okej”? Jag har trettio år på mig, klart jag hinner.
Jag gav mig ut för att promenera till Café Facile där jag bokat bord åt mig och A. Men regnet överraskade så jag fick ta bussen istället. Medan vi rullade genom ett regnigt Stockholm tänkt jag på detta och kände mig lugn och tillfreds. Trettio år. Det är lugnt. Okej att ingenting har hänt de senaste dagarna, men jag har trettio år på mig att uppleva äventyr. Jag är redo.

• Postad 2015-06-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None