Blockeringar. Massor av dem.

Har helt tappat förmågan att skriva. Får ingenting gjort, allt blir dåligt. Läser igenom det jag skrivit och undrar varför någon i hela världen ska bry sig. Det är uselt. Och det skriver jag inte bara för att få sympatier. Jag skriver det i halv förvåning och halv förtvivlan. Jag har helt stagnerat och varje dag driver jag längre och längre bort från den vision jag ändå hade när jag började skriva på boken.
Jag har tappat det.
Till och med bloggen har tappat det.
Och jag är så trött, sover tio timmar varje natt. Vaknar trött och slö. Knallar runt. Känner hur benen är tunga. Går hem, lägger mig på soffan och känner mig trött och slö. Väntar på att klockan ska slå kväll så att jag kan lägga mig. När jag tar min kvällsmedicin och mina sömntabletter är den lugnaste stunden på dygnet. Jag hatar att vakna, känna att det kommer en helt ny dag att fylla. Med att knalla runt, känna hur benen är tunga, känner hur huvudet är slött.
Är det medicinen som gör mig trött?
Jag tror det.
A tror att det är “sjukdomen” i sig som gör mig trött. Något annat kallar vi den inte, bara “sjukdomen”.
Men jag kan inte skylla på den. Det är jag själv som tappat förmågan att skriva, den är borta. Jag hade den en gång i tiden men just nu stirrar jag bara på skärmen och förfasas.