Mellan dröm och dröm

Drömde den ytterst behagliga drömmen att jag och Ben Whishaw åkte pariserhjul tillsammans och kysstes på toppen av hjulet med någon okänd drömstad under våra fötter.
Sedan vaknade jag och hade den absoluta och bestämda känslan att jag gör bäst i att leva mitt liv ensam. För varje relation man är beredd att gå in i så måste man också vara beredd på att den kommer att ta slut. Den kan ta slut. Man måste vara utrustad för det och det är inte jag. Det vill jag inte heller vara.
Alltså.
Den absoluta och bestämda känslan att så här är det. Det är jag och jag. Varken mer eller mindre. Och så måste det vara.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2014-01-08
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None

• vickan, 6:47 pm January 8, 2014:

  Okey. Många kommer tycka det är hemsk att du säger så. Inte jag. Inte alls faktiskt. Lever så sen sisådär 7 år, då tog det nämligen stopp, jag orkade bara inte mer. Hade ingen plan på att jag ALDRIG mer skulle, för aldrig är ju väääldigt långt men jag vet att jag läste en biografi av Ellen Burstyn som typ beskrev hur hon skulle ägna sig åt såg själv “tills hon blev klar” även om det tog 20 eller 30 … och tänkte att varför inte? det här funkar ju inte, man kan inte hålla på att långsamt ta livet av sig genom dåliga relationer. Jag är ingen expert (bara på mitt eget liv) och jag gillar att vara snäll mot mig, det är ingen ansträngning längre att välja bort utsattheten. Relationer har man ju ändå; med vänner, familj, sin hobby, sitt jobb. Jag har bara inte kärleksrelationer med män och det är gott så. Det kanske är annorlunda i framtiden; jag tror att jag kommer va jäkligt bra runt 50 och då har ju gossarna också vuxit upp så vem vet…

Add A New Comment!