Mellan dröm och dröm

Drömde den ytterst behagliga drömmen att jag och Ben Whishaw åkte pariserhjul tillsammans och kysstes på toppen av hjulet med någon okänd drömstad under våra fötter.
Sedan vaknade jag och hade den absoluta och bestämda känslan att jag gör bäst i att leva mitt liv ensam. För varje relation man är beredd att gå in i så måste man också vara beredd på att den kommer att ta slut. Den kan ta slut. Man måste vara utrustad för det och det är inte jag. Det vill jag inte heller vara.
Alltså.
Den absoluta och bestämda känslan att så här är det. Det är jag och jag. Varken mer eller mindre. Och så måste det vara.