Where the story ends

Vad som händer när det tar slut är att en del av ens identitet försvinner. Den man älskar att vara när man är tillsammans med den älskade försvinner och man hittar den inte. Det är alltså en del av en själv, ens identitet som plötsligt går förlorad. Som att kapa av en arm eller en personlig egenskap.

Sedan är det sammanhanget som försvinner. De gemensamma vännerna som slutar höra av sig, som tycker att man plötsligt är ett obekvämt inslag. Man blir avklippt. Man blir ett ingenting. Någon som en gång var men inte längre är.

Slutligen är det också drömmarna. Hoppet om en vacker framtid, drömmen om gemenskapen. Det rycks undan och man står där utan varken hopp eller drömmar.

Det är inte sant, säger terapeuten. Du har förstås andra drömmar. På en bok? På att springa på löpbandet? Och du är förstås älskad i andra sammanhang också, av vänner och familj?

Hur lite sådana saker betyder någonting.
Hur mycket en människa kan röra upp, stöka till.
Hur ensam och obetydlig man känner sig.
Hur osynligt allt annat blir förutom den saknade.