Nittonde våningen denna gång med utsikt över Torontos skyline. Den ser verkligen inte alls ut som jag trodde. Mer hi-tech, som ett slags Gotham city.
Hotellrummet däremot ser precis ut som jag trodde. Opersonliga fyrkantiga möbler i brunt och vitt.
Tyvärr höll min fria andning inte i sig och idag har jag istället gått med samma bekanta kvävande tryck över bröstet. Jag har grinat flera gånger, junketfolket frågar ständigt om jag “är ok” och jag nickar och säger visst, självklart fast det är långt ifrån självklart. Ingenting känns självklart just nu. Allting känns temporärt, flyktigt, opålitligt. Känslan av ensamhet, känslan av panik. Det är väl det enda som känns riktigt pålitligt och bestående.

• Postad 2013-10-16
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None