Aldrig tidigare har jag insett vilken makt det finns i en solbränna. Å andra sidan – aldrig tidigare, barndomen borträknad, har jag haft en. Förrän i år.

Jag hanterar ju inte värme så bra. Undviker sol. Bränner mig lätt. Sätter mig under träd och parasoller. Har tendenser till badkruka. Går över till den skuggiga sidan av gatan på varma dagar eller när jag är i varma länder.

Allt detta har gjort att jag å ena sidan har gott hopp om en rynkfri framtid. Solen ska ju, enligt läkarvetenskapen, ligga bakom 80% av hudens åldrande. Eller om det är 30%. Eller är det själva åldrandet som ligger bakom hudens åldrande? Hur som helst, solen är en bov. Det vet man ju. Och jag som undvikit den boven i sisådär 30 år borde således vara på god väg att överlista detta grovt kriminella element i kampen om ungdomen.

Min minst sagt restriktiva hållning mot solen har också påverkat min självbild och image. Jag är en blek person. Jag är kanske eventuell aningen svag. Anemisk. Men främst blek. Jag kan inte ha starka färger, det kan inte bleka. Jag klär inte med ett starkt temperament, jag är för blek för det. Möjligen är min personlighet faktiskt också lite blek nu när jag tänker efter.

Men en vecka på Rivieran har kullkastat det där. Sol överallt, inget som heter “skuggig sida av gatan” och diverse utflykter till ännu soligare ställen vid ännu mer solreflekterande vatten har gett mig en souvenir jag inte trodde jag behövde. En bränna. En tydlig vit klocka på vänsterhanden är beviset. Ränder efter linnet på axlarna. Men framför allt den härliga färgen över kind och näsa.

Makten i detta.

Den hälsa man utstrålar. Som i sin tur, tänker jag mig, signalerar att här går någon som varit på semester. Likt forna tiders plantageägardöttrar som stoltserade med sin blekhet för att den signalerade att de inte behövde vara ute på fälten och jobba hela dagarna utan glatt kunde dricka iste på någon veranda iförda vita handskar, fast omvänt. Brun för att jag har råd. Brun för att jag kan. Blir man så här brun i Sverige eller? Inte direkt va, så här brun blir man bara genom resor till dyra, lagom exotiska resemål.

Makten i detta.

Den avslappnade signalen. Man har varit på semester, man är utvilad. Man är alltså redo för nya tag, motsatsen till utarbetad. Makten i det också, att utstråla den där hungern säljare brukar prata om är viktig att ha. Vi söker nya, hungriga säljare till vårt växande team och så vidare.

En solbränd person uträttar stordåd som en blek människa aldrig kan göra. Detta är vad min semester lärt mig.

• Postad 2013-07-23
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None