Den här texten är så obehaglig. Så väldigt obehaglig. Eftersom den dryper så av förakt. Mot en kvinna som är kurvig, uppfattas som sensuell, har nått framgångar (inte utan sitt efternamn påpekas det!) och som var slampig nog att flytta ihop med en man bara ett par månader efter att maken gått bort i cancer.

En sådan kvinna kan inte vara bra.
En sådan kvinna har någonting att dölja.
När en sådan kvinna blir misshandlad offentligt av sin make så kan det mycket väl ligga någonting annat bakom. Det kan vara hennes eget fel.

Eftersom en kurvig kvinna som nått framgångar (tack vare sitt efternamn och inte alls talang!) till skillnad från till exempel den hyfsat asexuella, hårt arbetande och trevliga Mat-Tina (!), aldrig kan ha rent mjöl (haha!) i påsen. Hon kan ha provocerat fram stryptaget. Hon kan faktiskt ha förtjänat det till och med.

Det är föraktet som gör mig mest ledsen.
Och får mig att tänka på Madeleine Albrights ständigt men ändå aldrig tillräckligt ofta citerade “Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.
Att man som kvinna fortfarande måste ursäktas och försvara sig för att man är kurvig, uppfattas som sensuell, har nått framgångar och är slampig nog att ta emot kärlek bara ett par månader efter att maken gått bort.

Har ingenting hänt sedan Hamlet här? Hans morsa får ju som bekant också ta skit för att hon gifter sig direkt efter att maken dör av gift i örat. Hon bör våldtas (av sonen) som straff för detta omoraliska. Om Hagens resonemang om att “allt inte alltid är som det tycks från utsidan” ska hålla borde det givetvis också appliceras här. Hur vet Hagen att det rörde sig om slampig, omoralisk, förhastad kärlek och bara några månader efter att maken gått bort?

Och sedan, igen: betyder det, eller betyder någonting alls, att Nigella förtjänar att misshandlas eller att makens agerande på offentlig plats är berättigat, ursäktat?

• Postad 2013-06-24
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 4

Etiketter None