Plötsligt händer det

Hej igen. Har jag varit borta från den sociala mediakartan en stund eftersom jag drabbats av divine inspiration och plötsligt fått en klar bild i huvudet av en bok jag vill skriva. Sånt man trodde bara hände J K Rowling.
Jag följer ju egentligen mer bröderna Coens tanke om att det inte finns någonting som heter skrivkramp, det är bara en omskrivning för “lat”. Alltså, Stephen King-grejen med att skriva x antal tecken varje dag, oavsett, är det enda sättet att ta sig fram med en text och så vidare. Men om det inte finns någon slags glöd där från början känns det ju mest som att trampa vatten.