“Aren’t we all a little mad sometimes?”

Försöker bena ut om det är stress eller någonting annat. Det som gör att jag inte kan sova, inte kan uppskatta någonting “för stunden” utan bara tänker på den framtida stressen och alla imaginära händer och klor som drar i mig, vill mig något, kräver något, tar något.

Blir tvungen att tillfälligt sätta mig ned på en parkbänk och genomföra någon slags hyperandning. Höra rösten i mitt huvud säga samma sak som på den där keffa podden jag har för avslappning som aldrig funkar. En sak har fastnat dock, när rösten säger “andningen är ett redskap som du alltid har tillgång till”.

Så jag sitter där och hyperventilerar och tänker att det är ju för jävligt att man inte ska kunna få uppskatta vad man har (= världens bästa jobb) och vad man gör (=är i Grekland) utan istället måste tänka på sån här skit.