Jag har mer sympati nu, för folk som får frågan “hur går det med romanen då?” efter tre års tid och som måste skruva lite på sig men ändå konstatera “jodå, jodå”.

Nu har ju jag, så vitt jag förstår, rekordskrivit min roman. Nästan beatniknivå på den, skriven på ett halvår. Så när jag säger “snart klar” så betyder det “snart klar”. Den går ju igenom tusen lektörsrundor och jag själv slashar den som vore den en satans avkomma. Tror en tredjedel av romanen är omskriven/utbytt vid det här laget, mer eller mindre, sedan första vändan.

Nå.

Idag har jag lovat redaktörerna att skicka in ytterligare ett nyskrivet/omgjort/bearbetat manus. Sen åker jag till Italien i fem dagar medan slavarna på bokförlaget korrar. Suckers.

Sen kommer jag hem och är KÄNSLOSAM igen.

Igår blev jag kallad “Professor Love”.
“Vad ska jag göra åt mitt problem, professorn?”
Jag svarade med ett dra åt helvete.
Jag vet att mitt bokförlag gärna vill att jag inte svarar så, i marknadsföringssyfte.

• Postad 2012-06-28
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None