Hets/häxjakt

Jag gjorde ett jobbtest på nätet och fick resultatet “Du är social och lyhörd för andras önskemål. Du passar som 1) rabbi 2) dj 3) journalist”.

Tack för inget då!

Eller, om man ska vara en “glaset är halvfullt”-person så kan man ju konstatera att journalist har jag ju redan provat på och dj intresserar mig inte så det får bli rabbi då. Öppen för nya möjligheter!

Men nu var det faktiskt inte testresultatet som jag ville prata om utan den massiva kritik som riktats mot mig och min musiksmak sedan det blev känt att ett jobbtest på nätet anser att jag skulle passa som dj. Mediadrevet mot mig och min Spotify-lista är helt taget ur luften, anser jag själv. Kritiken tycks baserad på min oansenliga cd-samling vilket jag tycker är en dålig grund eftersom hey, vem lyssnar på cd nu för tiden? Den bygger också på det faktum att jag går på ungefär en konsert om året och de senaste två åren har inneburit biljett till Chris Isaak och Pet Shop Boys. Hur kan man hata på Chris Isaak och Pet Shop Boys?
Typiskt svenskt, säger jag. Typiskt svenskt!
Jag lyssnar på Madness också. Hatar Kent. Men annars är jag väl “som alla andra”…

All good

Har fastnat i ett beroende. Ser flera avsnitt av Mitt märkliga missbruk (“My strange addiction”). Han som har ett “intimt förhållande” med sin bil som han döpt till Chase är bäst. Han beskriver deras kärlek väldigt fint: “Vi har så kul tillsammans, vi gillar samma saker båda två”. De har till och med samma favoritlåt (någon ur “generic rock”-genren).

Hur som helst. Jag är glad för deras skull.

Jag är glad för en massa människors skull just nu. Jag ser ingen anledning att klaga. I morgon åker jag till ett bröllop i Italien.