Tillbaka till framtiden

OMG, vilken god macka!

Är tillbaka på mammas gata. Eller tenorens gamla gata i Brentwood där jag bodde i fyra månader 2010. Tillbaka i de välbekanta kvarteren omkring Darlington Ave (snyggaste gatunamnet, hands down). Ah, älskade Brentwood!

Besöker Coral Tree det första jag gör och äter en av deras mackor med relativt gott samvete. Relativt. Planerar att kryssa över till det andra stamhaket Tavern om en stund för lite guilty pleasure som stavas chocolate chip cookie. Bara det att man kan välja mellan crunchy eller chewy. Ja, men ni fattar.

Det kommer att ske med mindre gott samvete men extra njutning.

Solig dag i övrigt, på bussen hit hojtade en dude någonting i sin telefon, jag fattade inte att det var till mig. Förlåt?
“Jag sa att du är väldigt vacker”
“Tack så mycket”, sa jag och kunde mycket väl tagit åt mig av komplimangen om han inte i samma sekund pekade på mannen på sätet mitt emot och hojtade “Dude, är det där körsbär eller äpplen”. Fingret mot hans mönstrade strumpor.
“Uhm, det är äpplen”.
“En kille mitt emot mig har strumpor med äpplen på”, säger duden till sin vän i telefon vilket givetvis försvårar för mig att ta hans komplimang på allvar.

Brentwood har inte ändrats. Man är borta i typ två år och tycker att det var en absolut evighet sedan och “tiden stått stilla” och så vidare men i det stora är det ju ingen tid alls, naturligtvis. Vilket gör att det känns som om jag aldrig flyttat härifrån. Inte helt och hållet.