The End

Jag har förresten ett slut på min bok nu. Det var ganska öppet fram tills för ett litet tag sedan då ett slut började formas i mitt huvud och nu har jag det tydligt. Jag har inte helt formulerat det ännu, inte satt ord på det. Men jag vet hur boken slutar.

Så naturligt och självklart när man tänker på det. om med alla lärdomar och insikter. Så fort man fattar dem så står det så självklart att man inte fattar att man någonsin trodde någonting annat.

Samma med slutet, med boken. Den kan inte sluta på något annat sätt.

Siffror och bananskal

Mitt liv börjar ta form. Jag samlar poäng, ett efter ett. Snart har jag full pott.

Jag har sett en person halka på ett bananskal en gång. Igen och igen har jag återberättat om den magiska kvällen då jag såg det som så få har fått se i livet.

Nu har jag också träffat en man som vid trettio års ålder fattat att gatunummer delas in i “jämna” och “ojämna” och att man i regel har jämna på ena sidan gatan och ojämna på andra. Jag erbjöd givetvis en intervju här på Jazzhands, så att han skulle kunna sälla sig till den fantastiska skara underbara livsöden som här förevigats. Vem minns inte Mattias gripande berättelse om E-Types medeltidskrog eller Kennet, den aspirerande trubaduren?

Nu saknar jag bara en sak i upplevelseväg. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: mitt liv är inte komplett förrän jag får se en St. Bernardshund med en tunna om halsen. Gärna i dess naturliga habitat Alperna.

Fun times ahead!