Lugnet före eller efter stormen?

“Får man reda på alla dina hemligheter om man läser din bok sen”, var en av frågorna i en intervju jag gjorde nyligen.

…vilket sätter lite fingret på det hela. Bokskrivarprocessen. Hur jag nu beskriver den kommer det ju låta pompöst men hela inåtskådandet gör ju såklart att en del obehagliga val och erfarenheter särskådas ännu mer, och en del genanta egenskaper och handlingar läggs på bordet som insatser.

Så visst. För all del. Ja, det är hemligheter med i boken, massor av dem. Men när jag lägger dem däri så slutar de ju att vara hemligheter. Hur kan de vara hemligheter om de publiceras offentligt? Och som en slags kedjereaktion, tror jag, så slutar de vara genanta hemligheter även för mig.

Easy as that.

Jag tror det kan vara en av förklaringarna till att jag, för första gången på kanske trettiofem år, inte har den typen av resepanik som jag bloggat om förut i mången sömnpillerpåverkat inlägg.

Det handlar, som alltid i terapi, inte om så stora omvälvande förändringar, ingen himmel som öppnas och en hand som kommer ned med all världens visdom. Utan små justeringar och små stunder av acceptans.

Det här är en av dem. Tack bok.

Me, me, me!

Ooooh! Jag har blivit “taggad”, eller “pingad” eller “utmanad” av Emily att svara på elva frågor i en stafettbloggningsutfrågning. Eftersom jag har en bok att skriva klart och typ fem frilansartiklar så avsätter jag självklart tid för detta. Ju mer stress, desto mer benägen är jag att ägna mig åt skoj och lättja.

Så här går det till:
– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

1. Om du var en superskurk, vad skulle den ondskefulla superkraft då vara?
Läsa folks tankar?

2. Det konstigaste yrket du velat ha i ditt liv?
När jag var liten ville jag “jobba på Posten” med motiveringen att då kan man “få reda på alla kändisars adresser”.

3. Har du någonsin varit besatt av någon sak eller person, t ex band eller skådis?
Haha. Funny ’cause it’s true. Fråga mina barndomsvänner och de himlar med ögonen. De hade till och med ett ord på det: “engageringsanfall”. Som i “Hainer har fått ett nytt engageringsanfall”. Objekten varierade oerhört men gemensamt var ju en besatthet utan like och driften att ta reda på ALLT i frågan. REM, satanism, Vincent Gallo…

4. Om du fick ge ditt sju år yngre jag ett endaste råd, vad skulle det då vara?
Slappna av lite, det ordnar sig.

5. Om du bara får äta inom en smakkategori resten av livet, skulle det bli sött, salt, surt eller beskt?
Tror ju gärna salt men innerst inne vet vi nog alla att det är sött.

6. Vilken låt fick upp dig på dansgolvet på skoldiscona?
As if jag gick på skoldiscon.

7. Vem är den mest överskattade artisten du vet?
Rolling Stones? Har också alltid hatat Kent.

8. Vad är det mest avtändade du vet?
Folk som lagar extra stora portioner mat som de kan “frysa in”.

9. Om du var spion, vad skulle ditt kodnamn vara?
Control! Men det är ju redan taget så det får väl bli DangerZone. Skoja.

10. Att bara kunna använda Facebook eller aldrig kunna använda internet alls?
Bara Facebook. Ändå interaktion med andra individer.

11. Beskriv din första kärlek med tre ord.
Otippad, osmidig, ovärdig.

Jag skickar stafettpinnen vidare till Jonas som inte kommer bry sig, Julia som nog kommer bry sig, Ulla-Marie som jag inte känner men som verkar ascool och BambieLux eftersom hon har ett så rart namn på sin blogg. Också Peter och Björn, mina två favoritbloggar.

Dig dis:
1. Vilken är den jobbigaste egenskapen hos en annan människa?
2. Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
3. Är det poesi eller bara banalt när Bruce Springsteen sjunger “Wrap your arms ’round my engine”?
4. Bästa superhjälten? (fri tolkning på frågan)
5. Berätta om en gång då du gjorde bort dig rejält. Alltså REJÄLT.
6. När grät du senast?
7. Hur känner vi varann egentligen?
8. Har du en theme song?
9. Kan du några vitsar?
10. Om en affär snodde 300 kronor av mig och vägrar erkänna det, har jag då rätt att sno varor i denna affär till ett värde av 300 kronor?
11. Vad läser du just nu?

Författarintervju

Hallå där, Caroline Hainer, hur går det med boken egentligen? Vi är många som undrar.
– Det går hyfsat bra. Nådde ett breakthrough igår med ett kapitel som jag kämpat med ett tag, ett riktigt sorgebarn. Men igår kom jag på hur jag skulle skriva det.

Följer man dig på Facebook får man ju lätt intrycket av att du mest leker med hundar hela dagarna?
– Det stämmer inte alls. I söndags hälsade Linnéas föräldrar på henne med schnauzervalpen Sigge och jag råkade bara vara i närheten. När de sen frågade om jag ville stanna på tårta kunde jag ju inte vara oartig, eller hur?

Har du uträttat några stordåd nyligen?
– Jag har fått Björn Olsson att laga pasta carbonara och på fredag kommer jag att öppna porten till superhjältesfilmernas magiska värld för både Linnéa och Petter eftersom de ska se The Avengers med mig. Jag vet att de kommer att gå ned på knä och tacka mig efteråt. Men sån är jag, en sån som öppnar dörrar.

Några andra omvälvande händelser eller kör du mest Howard Hughes-leverne nu och koncentrerar dig på “den inre resan”?
– Jag åker till LA om mindre än en vecka, dude. Prata inte med mig om inre resor.

Bio

Kristin föreslår att vi ska gå på bio och undrar om jag sett Deep Blue Sea. Jag svarar verkligen inte, jag kan inte tänka mig något läskigare.

När vi ses uppstår givetvis en farsartad dialog som går ut på att jag tror att hon vill att vi ska se Renny Harlins film om muterade hajar medan hon i själva verket syftar på ett känslosamt, engelskt kostymdrama.
“Den verkar ju skitläskig!”
“Varför det? Är du rädd för känslor?”
“Meh! Hajar och grejor”
“Det är inga hajar med i den vad jag vet…?”
“Det är väl massor med hajar med?”
“Nej, den handlar om tiden efter andra världskriget…”
“Då de forskar på hajar?”
“Nej, nåt med en stridspilot”
“Av han som är gift med Geena Davis?”
“Vem är det?”
“Finnen”
“Är han finne?”
“Renny whatshisname”

…och så vidare innan vi kommer på att jag av någon anledning tror att Deep Blue Sea, alltså skräckfilmen, fortfarande går på bio vilket alltså får stå som det slutgiltiga beviset på att jag är out of the loop just nu med anledning av mitt författarskap.

En vecka kvar…

Tärningen är kastad!

Eller, nej, inte än men om någon timme. Då blir det game night för det är så man rullar om man är över trettio. Eller okej, det är bara jag som är över trettio, de andra gejmarna (DN-stavning!) är under trettio eller strax över.

Var var jag?

Jo, det är extra mycket incest och brother-on-sister-porn i Game of Thrones just nu och jag har lyckats övertala en dude jag av misstag råkade kalla “Göran” och som nu går under detta epitet, att provkolla. Han sa att han blev “sugen på naket” och köpte boxen.

Så när jag nu började snacka om “Game Night” så antogs det förstås att det var GoT-night som åsyftades. Besvikelsen när det inte alls vankas mustiga riddartidsbordeller utan oskyldigt brädspel.

I morgon är en annan dag

En timme innan quiz och Pet Sounds Bar-mannen säger “var är sladden till projektorn då, har ni en sån?”. Vi säger “nej…?” och han säger “Då går det inte”.

Detta medan PSB fylls av förväntansfulla quizzare. Bilderna i mitt sinne av att behöva ställa sig upp och harkla sig lite och sen konstatera att tyvärr blir det inget quiz för tekniken funkar inte.

Språngmarsch till butik och köpa sladd. Sladd funkar inte. Språngmarsch tillbaka. Byta sladd. Tiden tickar. Svetten lackar. Och varför är den där korthåriga tjejen i baren så jävla otrevlig hela tiden för? Alltså verkligen otrevlig. Mot alla utom Björn.

Kombinationen Stressigaste Aftonen i Mannaminne och pressvisning av riktigt läskig skräckfilm (“The Woman in Black”) är inte bra. Resultat: dålig sömn och nasty mardrömmar.

Vi fick igång quizzet, kände viss dålig stämning från början vilket gjorde mig nervös vilket gjorde att jag pratade skitsnabbt, så att en farbror bad oss sakta ned för fan, och så försökte jag muntra upp klippet från Gudarna måste vara tokiga med att dra en lustig parallell till den där tårtan men det föll inte i god jord så jag satt på golvet bakom DJ-bordet i en slags fosterställning resten av kvällen istället.

Don’t hate the player

Alltså jag ÄR Neil Strauss! Var hos bokförlaget idag för feedback på första kapitlen jag lämnat in. En drös försökspersoner har läst (okej, “fokuspersoner” eller “lektörer”). Alla uppfattar huvudpersonen dvs mig olika, och en av de som läste trodde länge att boken skrivs av en kille.

Detta är en BRA GREJ!

Jag älskar ju The Game. Jag skulle gärna se att jag skriver en slags hen-versionen av The Game i detta nu. Eller, fan, stryk hen. Jag skriver Bradshaw-versionen. Nej, inte det heller. Jag vet! Hainerversionen!

Dansken

Ett danskt wienerbröd hade varit mer än nog men jag var tvungen att äta två stycken och sen lite till. Jag vet nu hur en boaorm känner sig när den ätit antilop och måste smälta maten i ett halvår.

Jag bjöd mamma med väninna på en weekend i Köpenhamn, för sån är jag. Fick färska wienerbröd som tack och så gick det som det gick.

Och förresten är det bara två veckor krav tills jag åker till LA. Hög tid, det var ju ett halvår sedan sist.

Scener från en galleria