“Är du säker på att du ska ha de där jeansen?”

Här är förresten en artikel – skriven av mig – om ett hyfsat roligt fenomen nämligen negativ publicitet inom mode, alltså när “fel” person bär ett plagg.

Ungefär som när jag skulle få ett par J Lindeberg-jeans som nån promogrej men efter en syning meddelade de att de inte gör jeans “i så stora storlekar”.

Dagdrömmar

Dagdrömmer om mitt liv som författare. Alltså när jag verkligen är författare. Man kan säga att jag är det nu eftersom jag har ett bokkontrakt (!). Men riktig författare är man väl ändå inte förrän boken kommit ut.

Nå.

Då ska jag i alla fall ändra min titel i telefonkatalogen. I den mån telefonkataloger fortfarande finns.

Jag ska ha min panamahatt oftare.

Jag ska skaffa en signaturnånting. Det bästa vore kanske en signaturdrink, och här funderar jag på Kir Royal, men eftersom jag inte dricker (excentriskt!) så hamnar det lite inom parantes. Signaturdoft går också bort eftersom jag aldrig skulle kunna hålla mig till enbart en parfym. No way. Kanske skaffar jag mig en signaturgångstil?

Jag borde väl också skaffa en yngre älskare eller börja röka men jag tänker nog gå mot strömmen där och låta bli.

Min livsstil

Annars är jag mycket nöjd över att ha en redaktör. Att kunna säga “Jag mailade min redaktör…” hör till livets absoluta privilegier. Förut hade jag “min revisor”, det har jag inte längre.
Saknar också “min advokat”.
Men en redaktör smäller ändå högst.

De södra åsikterna

Knäckebröd gjort på surdeg. Jag är måttligt irriterad över att det är så gott.
Lika måttligt irriterad över att Urban Deli gör så gott bröd.
Kan jag få bli överraskad någon gång, är det för mycket begärt. Alltså, hitta något som inte bekräftar och bygger på min image som söderförfattare. Jag försöker mörka surdegsknäckebrödet, tar det ur sin lifestyleförpackning och lägger dem i en vanlig, anonym burk istället. Eller är det precis vad man förväntas göra? Gud, jag vet inte längre. Och igår hade jag solglasögon på mig. På söder.

På begäran

Många av er har mailat och sms:at för att fråga hur det går med min rättvisekamp. Min balansakt, där jag eventuellt snattar saker från en viss butik eftersom de stulit 300 spänn från mig.
Jo tack, det går bra. Jag är halvvägs där. Och folk från oväntat håll har trätt fram och visat mig support. Jag filar i detta nu på mitt försvarstal i tidningarna Dagens Media och Resumé då de antagligen kommer bli först med att rapportera om mina förehavanden i samma stund som jag åker fast.

Synad

Oklart om jag kan stå för att jag är “skönhetsskribent” idag efter en natt med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket lunch.

Det borde egentligen inte spela någon roll – jag är ju också författare, då ska man se sliten ut – men just i kväll ska jag träffa vänner och gå på en releasefest för Johannas seriealbum. Då hade det ju varit skönt att inte se ut som Mickey Rourke i The Wrestler.

Apropå det, läste förresten i Södermalmsnytt att Paolo Roberto ska öppna crossfit i mina kvarter. Det ska vara “riktigt träning, inget larv”.

Sömnbristen gör att min associationsförmåga works in mysterious ways.