Mannen vid bordet bredvid har lockigt hår som slutar strax nedanför axlarna. Med en slapp handled för han det bakom örat utan att sluta stirra in i sin dams ögon med kärleksfull blick. Jag hör honom säga följande:

“Du är det bästa av manligt och kvinnligt i en och samma person”.

“Det känns som om du har studerat så många människor men ändå valt att vara du”.

“Jag tror att när män möter en så ultrafeminin kvinna som dig så känner de sig hotade oftast, som att de vill försvara. Men inte jag, jag känner inte det när jag är med dig”.

Hur jag lyckades äta upp min hamburgare? Jag vet inte. Antar att jag blivit immun mot idioti.

• Postad 2012-01-08
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None