Modernistisk relief föreställande Jesus

Vad är märkligast i den här artikeln om Anders Borg? Många menar att det är den här passagen där skribenten helt matter-of-factly menar att många vet hur Anders Borg ser ut “svart, åtsittande tröja”:

“Alla som sett honom i svart, åtsittande t-tröja (och det är många) vet att det gett resultat: Anders Borgs pondus är inte bara intellektuell, utan även fysisk. Hans utstrålning tar plats”.

Men jag hävdar ändå att den märkligaste och mest intressanta passagen är denna:

“Bilder på de tre barnen, en akvarellmålning av Birgitta Liljedahl föreställande Marilyn Monroe och en modernistisk relief av Jesus pryder också rummet.
– Jag har valt själv, säger Anders, påtagligt nöjd”.

Den sköna dagen

Vad jag gjort idag? Inget speciellt, hängt på stans lyxigaste spa tillsammans med min mentor bara. Ångbastu, förfriskningar i form av små kiwiklyftor, hela den grejen. Yogaövningar med stor boll, simrundor och hårinpackning. Och sedan te i baren.

Det är ju ett litet rikemansparadis där, såklart, och så oerhört lyxigt. På det där behagliga, jag-har-inga-problem-i-världen-min-man-tar-hand-om-dem-åt-mig-sättet. Men ändå känner jag mig lätt obekväm i miljön. Alltså inte i bassängen/bastun/duschen (även om mina linser klagar och stundtals får mig att se utvecklingsstörd ut) men i miljön. Gud, jag kunde inte se mer osäker och malplacerad ut om jag ens försökte. Mina social skills blir till Lisbeth Salanders när det glider in snygga Östermalmsblondiner i omklädningsrummet med små, nätta stövletter och fula men äkta Louis Vuitton-väskor. Eller när pondusmagade farbröder med konungakrull glider in i baren och bara tar plats. Jag blir förbannad på mig själv för att jag reagerar ungefär med ett “Ja, gode herrn” och en nigning.

Men eftersom jag är den jag är så blir effekten att jag ansöker om medlemskap i ställets gym. True fact. If you can’t beat them join them. År 2012. Året då allting förändrades.