The story so far

Kär journalist har många namn, som bekant. Ibland är jag “filmjournalist”, ibland “tv-expert” och ibland – som idag – är jag “kulturjournalist“. Det är väl den term jag är absolut minst bekväm med och aldrig skulle använda själv. Spännande och lite utmanande på så sätt.

Jag jobbar ju nämligen stenhårt på att “bryta mönster”. Omfamna det nya, byta invanda spår yada yada yada. Hela KBT-grejen.
Därför springer jag på löpband (något jag aldrig trodde jag skulle göra – igår sprang jag en halv mil) och klipper håret kort.

Jag gör så gott jag kan men har ännu inte lyckats bryta min motsvarighet till “drink ‘n dial”, dvs “ta sömntablett och sms:a/blogga”. Vet inte varför jag alltid får mig det är en Bra Idé att höra av sig till folk jag har en komplicerad relation till efter att jag poppat en Stilnoct. Men efter ett generande känslosamt sms för mycket (utan svar dessutom!!!) så funderar jag på att införskaffa  ett slags drunk ‘n dial-lås på mobilen så att jag efter intagen Stilnoct inte ska kunna gå nära en iPhone. Finns det inte ett sådan redan har jag min affärsidé klar.

Fuck.
Ärligt talat. Fuck.

Kris? Ja, lite. Och lösningen – det enda jag har för tillfället -är den nyfunna kärleken till löpningen. Det är allt jag har än så länge.