Ps. Älskar den här fina reklambilden för Chanel No.5

Tror den är från 1972.
Ah, Catherine…

Intervju med Kristofer Ahlström om Bachelorette. EXKLUSIVT för Jazzhands!

Kristofer Ahlström är journalist och författare. Han är också Bachelorette-tittare. Han bevittnade just, precis som vi andra, tv-historia när bacheloretten Frida valde att skicka hem den snälla Tobbe med “de vackra ögonen”. Här berättar han om det han såg, exklusivt för Jazzhands.

Hur borde Frida ha valt?
– Tobbes rådjursögda blick ner i golvet när han blev utröstad behöver väl inte fyllas ut med ord? Han var den värdiga vinnaren: han visste det, han sa det till och med själv inför rosenceremonin. Det första hjärtslitande avskedet kom sent i säsongen, men jag tycker för programmets bästa att det var rätt val. Nu blir klasskampen mellan svennebrackiga Christian och fotbollsmålisen Sebastian som är ”som folk är mest” ännu mer hårdragen. Titta till exempel på hemma hos-besöket hos Christians familj: hans pappa blev sådär rödbrusigt full och skämtsam som bara en patriark van vid representationsmiddagar med affärsmän blir.

Varför gjorde hon inte det?
– Det här är den äldsta historien i boken: hon VET att hon blir playad av Finest.se-rumlaren Christian (om inte hennes egen magkänsla sagt det så har hon ju redan fått två av varandra oberoende vittnesmål från Sebastian och han brandmannen) och just därför är han lite spännande. En badboy med, i säljarkretsar definierat, kulturellt kapital (hela familjen samlad runt middagsbordet och akustiska gitarren) som gör att hon – precis som när Bobby valde brattbruttan Julia framför vulgomodellen Jane i ”Mammas pojkar” – vill ha lite ”eleganthet” i livet och själv VET att det är ett kortsiktigt drag, men hon vill så gärna doppa tårna lite i den världen. Vilket är ironiskt eftersom hon med det här programmet ändå kommer få sina Skugge & Co-inbjudningar på hallmattan och inte behöver luta sig mot Christians psuedokändisskap runt Regeringsgatan för att få goodiebags och ”välkomstdrink med tilltugg”.

Vad kommer att hända nu?
– Det geniala med att välja Christian är att finalen inte längre känns så självklar som när det var Tobbe som var kandidat. Kan Christian slå ut Tobbe så kan han lika gärna gå och vinna allt (och med ”allt” menar jag nog allt utom ett långsiktigt förhållande; hans egna blogginlägg skvallrar om någon som ivrigt smider medan järnet är varmt). Det lustiga är att hon hela tiden pratade om Tobbe – som hon valde bort – som en ”vacker man” och Sebastian – som hon behöll – som någon som gör henne ”glad”. Det är alltså inte bara de sociala skikten som skiljer Sebastian och Christian: den förste är den snälle killen som får henne att skratta, den senare ger henne spänning. Trygghet eller kickar – hennes val kommer alltså fullständigt att definiera henne som person.

Vad hoppas du på, vad befarar du?
Hjärtat hoppas såklart på Sebastian och jag tror någonstans att Frida försade sig när hon sammanfattade honom med ordet ”framtid”. Men, återigen, väljer hon Sebastian förbinder hon sig till en livstids braksvennetillvaro i Götaland helt befriat från ”eleganthet”, det blir furuinteriörer och hörnsoffor tills döden skiljer dem åt och den tillvaron är ett direkt negativ mot hur de levt på etagehotellrum i Dubai. Blotta tanken på detta kommer få Frida att välja Christian.

Programledaren Pråmell beskrev förresten Fridas urvalsprocess som “en lång resa” (inspelningstiden av programmet är 2 1/2 vecka men det hör inte hit). Vad har ni/vi som tittare lärt oss av den, tycker ni?
– Eftersom jag intervjuat Pråmell vet jag att han jobbat mycket med casting och kan läsa folk och att han fattar gruppsykologi. Jag är hyfsat övertygad om att han även haft ett finger med i spelet om vilka som kom med i det här programmet och det är ett urval med fingertoppskänsla: genom ”Bachelorette” har jag som tv-tittare lärt mig att även i helvetet av purhomogena, roidade säljarsnubbar finns det grader. Så sakteliga har deras personligheter (i brist på annat ord) utkristalliserat sig och vuxit fram. Att de blir intressanta i sin totala brist på intressanta drag eller intressen. Det är stor tv-konst.

Intervju med Emily Dahl om Bachelorette. Exklusivt för JAZZHANDS!

Emily Dahl är inte bara bloggare och fotograf, hon är också, liksom jag själv, en Bachelorette-tittare. för bara några minuter sedan slutade det näst sista avsnittet för säsongen. Vad vi just bevittnade var ett episkt teve-moment. Här berättar Emily, exklusivt för Jazzhands, om vad som hände.

Valet stod alltså mellan Sebbe, den roliga, Tobbe med de vackra ögonen och Christian, jokern, glidarn och den Frida tidigare varnats för. Vad hände egentligen?
– Ja, det var en chocker för oss alla, det som just hände. Jag var personligen övertygad om att Christian skulle ryka, eftersom jag antog att Frida inte skulle vilja framstå som ett offer på bästa sändningstid. Men fel hade jag, och jag tycker ändå det var starkt av henne att ta ett beslut som skulle uppfattas som extremt naivt av tevetittarna.

Hur borde Frida ha valt?
– För sin egen självbevarelsedrifts skull borde Frida valt Tobbe och Sebastian. Men liksom så många kvinnor före henne gjorde hon det klassiska misstaget och tänkte med snippan istället för med hjärtat.

Varför gjorde hon inte det?
– Som sagt, Frida gick den enkla vägen. Sedan tror jag att hon är svag för allt det som Christian står för; Stureplan, Barcelona-fåtöljer, mingelbilder från finest.se och en stiff övre medelklassfamilj, till exempel.

Vad kommer hända nu?
– Förmodligen kommer hon försätta på sin utstakade väg och välja Christian i tron att han ska “förändras” för hennes skull och vilja dela Stureplanslivet med henne. Han kommer sedan att droppa henne så fort de kliver in på Soap Bar första gången och “allting inte helt känns rätt”. Det är väl en kärlekshistoria lika klassisk som Romeo och Julia, ungefär.

Vad hoppas du på, vad befarar du?
– Min förhoppning är att Superseb (som jag inledningsvis avvisade som en genuin super-douche, men som ju visat sig vara en man med en agenda lika ren och vit som hans tänder) vinner Fridas hjärta. Han flyttar upp till Stockholm, och de flyttar ihop i en lagom svennig lägenhet i Hammarby Sjöstad och lever lyckliga och går på många lökiga filmpremiärer tillsammans, i matchande Moncler-jackor. Det jag befarar mest är att Frida inte ska välja någon utav killarna (och motviera det med att hon inte är på rätt plats i livet eller liknande strunt). Jag avskyr verkligen när Bachelor/Bachelorette slutar i obeslutsamhet, det känns som ett svek och slag i magen att man suttit där och engagerat sig, och så får man ingenting för det.

Programledaren, den alltid lika välartikulerade Påmell, beskrev förresten Fridas urvalsprocess som “en lång resa” (inspelningstiden av programmet är 2 1/2 vecka men det hör inte hit). Vad har ni/vi som tittare lärt oss av den, tycker ni?
– Jag tycker det finns många lärdomar i programmet överlag, t ex att när solen går ned så är dagen slut och sådär. Men just Fridas resa har nog mest lärt mig att man bara ska satsa på killar som är med en av rätt anledningar. Vad som betecknas som “rätt” vet jag dock inte.

Familjebilder.se

Länge sedan jag tog en titt där nu. Hittade den här bilden, men den enkla textraden “Besökte bl a Offerstensvägen 44”.

Kvällens Bachelorette – försnack!

Det drar ihop sig till klasskamp. Det är nouveau riche–Christian mot arbetarklassens Sebbe. Christians bror säger “hon är jättedown-to-earth”. Sebbes bror har farfarströja och väst.

Christian presenterar sig som egen företagare. Sebbe är målvakt. Eller, nu verkar han ha hoppat av så före detta målvakt och in-between-jobs. Ni förstår väl att detta kommer att bli the ultimate showdown?

Lite taktiksnack innan då? Referat:

Från Christians blogg:
“Min vistelse [i Olso] skulle man skulle kunna sammanfatta med några enkla ord: fest, skratt, god mat, shopping, business, vänner och kärlek”.

Från Sebbes blogg:
‎”För övrigt plockade jag upp en lifterska idag. Det var första gången i mitt liv och det visade sig att jag plockat upp en konversatör av rang. Ekologi, mental hälsa och pengars vara eller icke vara diskuterades flitigt”

Det finns en tredje spelare också, Tobbe, som jag faktiskt tror går till final. Christian ryker, kvar blir Sebbe (snackare, skojare, svenne) och Tobbe (“mörka, fina ögon”, “känslig”) och det är också spännande, men inget är lika spännande som Stockholm mot Resten av Sverige. Inget är så spännande som möjligheten att se en självuttalad och konstruerad Stureplansmänniska bli synad i sömmarna. Jag är pepp. PEPP! Tv3 ikväll. The ultimate showdown. Förnedringen. Känslorna. War of the tuppiga snubbar. Jag räknar ned. Jag vill ha er med mig.

:(

Sol, svett och sommarskönheten

hej. jag vet inte vad jag ska ha för sminkbas på sommaren. vill inte ha foundation, men tror inte att jag vill vara helt utan. iaf inte utan concealer, men det är svårt att hitta en som inte syns när man inte kombinerar den med ngt som täcker resten av huden. helena rubensteins magic concealer är asbra som sådan, men finns bara i alldeles för ljusa nyanser. jag vill liksom bara matta till huden och jämna ut hudtonen och se mindre rosa ut i ansiktet, men allt blir svettigt och glider omkring? är det en färgad ansiktskräm jag borde välja? kan du tipsa om någon? vore FANTASTISKT. /Jana

Det låter som en färgad ansiktskräm skulle passa dig. Vad har du för hudtyp? Svettiga blir vi alla (tyvärr) på sommaren, det är svårt att komma undan är jag rädd. Men är du inte fet i hyn i övrigt så är en färgad dagkräm med SPF (solskydd) definitivt en bra idé. Smashbox har en bra sådan för ca 315 kr.

Jag skulle annars rekommendera att du har bara en solskyddskräm med mattande effekt. Här är två bra kandidater. Och så kanske lite bra, löst puder (inte för mycket, det blir kakigt) för att ta ned det rosa och jämna ut hudtonen. Applicera med en stor, fluffig borste i så fall, det kan lätt bli kakeffekt annars.

En foundation jag annars upplever både lätt och relativt mattande är Maybellines mousse, som sägs vara världens mest sålda. Prova på käken eller halsen om har möjlighet (för att kolla färgen). Ligger bra i pris också, runt hundralappen. Jag kan uppleva att färgerna är lite off ibland men om man bara har lite, kanske i T-zonen, eller hittar en som verkligen passar så är det en bra grej eftersom de sitter ganska bra trots svett och värme, och mattar en del.
Och tycker du att du blir superfet i ansiktet vad du än gör så kan du ha lite blotting paper med dig i handväskan. Det tar verkligen inte bort allt fett eller liknande, och visst smink kommer med, men det kan matta lite och i alla fall förbättra den där känslan av att gå omkring och vara flottig i ansiktet. Och det kan det vara värt.

Men hallå, jag är också blygsamt skrytsam!

Det här med Blygsamt skryt, den där Twitterplatsen där man samlar det man anser vara stötande i sitt mer eller mindre förtäckta skryt, gäller det bara för Twitter eller kan bloggar ingå också? I så fall – varför är jag inte citerad? Jag skryter väl som ödmjukast om min frilanstillvaro mest hela tiden.
Ser en hel knippe av mina vänner citerade där men konstigt nog inte Kristofer Ahlström men jag ska tipsa dem om honom, så att det blir rätt. Här är några exempel på blygsamma skryt som alltså sticker någon människa i ögonen:

carlbildt
If The Economist is to be believed Sweden is setting a new pattern also for other countries. But still much to do! http://econ.st/mbNmEB

fwikingsson
Hur du hur klockorna ringer?

adamalsing
Är på stort evenemang med TV3. Vi tittar kort på ett klipp från Superstars. The shame när jag inser att jag står i exakt samma outfit.

jenniehammar
21 rader fran Cameron Diaz o hennes miljon-klanning sitter Jennie Hammar i malaten langkofta. Narmre varandra an sa har kommer vi aldrig.

Alltså, det är pinsamt dåliga skryt. Jag kan göra så mycket bättre än det där. Alltså, kom igen. Kallar ni det där skryt har ni inte läst min blogg. JAG kan skryt! JAG kan blygsamt skryt. Carl Bildt är en amatör i jämförelse. Adam Alsing är en nolla. Jag tar åt mig personligen och känner mig marginaliserad. Alltid blir man förbisedd, och nu även i en av mina bästa grenar. Frilansjobbet är bra men jag ogillar osynligheten.

Äta sol?

Jag gjorde misstaget att köpa ett gloss med spf 15 från MAC, bara för att…det är trevligare med gloss än med zinkoxid. Nå. Det smakar solskydd! Gah. Såg sen att apoteket (nåt av dem..) fått in ett amerikanskt märke med läppgunk i hylsa med spf, och färg, och är genast frestad att prova. Men. Kan man slippa smaken? Jag har Lifeguard’s choice från Burt’s bees, men den har just zinkoxid och gör att mina (låt vara färgstarka) läppar blir blekrosa. /Annika

Jag har ett tips! Prova Lancaster Sun Beaty Stick for Eyes & Lips! Det är SPF20. Tyvärr ganska dyrt (295kr!) men det är som ett tjockt, mjukt Lypsyl och smakar ingenting. Jo, om du slickar dig om munnen och läpparna (vilket jag faktiskt gjorde, för att kunna skriva detta, jag ville verkligen kolla om det verkligen inte smakade något. Rekommenderas ej!) men det gör man väl inte?
Läpparna blir inte vita, inte alls. De blir lite glansiga, som av Lypsyl. Inte glansiga som i gloss.

Jag kommer att ha det i sommar. Jag vägrar äta solskydd.

…och så något för herrarna i publiken.

Satan i gatan så mycket man det får plats i den här lilla flaskan! Moschino Forever är det manligaste jag luktat på i år, tror jag, möjligen jämte Bleu de Chanel och Bulgari Man.

Moschinos nya herrdoft är en klassisk fougère, alltså den där klassiska colognedoft vi förknippar med manliga ögonbrynsmän som Don Draper, George Clooney och Clive Owen. Utan att ha träffat någon av dem kan vi konstatera att de doftar klassisk herr-cologne, med mossa i botten och kryddor on top. Det gör Moschino Forever-mannen också, helt klart, den vräkiga och ungdomliga TÄB-flaskan till trots. Detta är en parfym för män som klarar att bära tajta badbyxor på stranden utan att för ens en sekund känna sig självmedvetna. Så varför flaskan ser ut som något mamma köpt på Finlandsfärjan är väl bara nåt italienskt mysterium, någon flirt med märkets modedel?

Nå. Doften då. Sensuell tonkaböna, som doftar lätt av torkat gräs, blandas med pulshöjande, kryddiga noter som het, italiensk svartpeppar och aptitretande stjärnanis. Bilden som träder fram är eldig och sportig, men då tar vi och lugnar oss lite, tycks parfymen tänka och lägger till lite dämpande sandelträ som hör den lugna, dressade mannen med pomada till, och sensuell musk. Spelar ingen roll, den lämnar mig flämtande i alla fall. Bärs eller köpes på egen risk!