Tjockisjeans

Minns helt plötsligt och oväntat varför jag inte gillar J Lindeberg.

För att en gång för flera år sedan var jag på nåt tidningsrelaterat jippo och erhöll ett par J Lindeberg-jeans. Eller, man fick nåt kort eller liknande som man skulle visa upp i en J Lindeberg-butik på Grev Turegatan, där man skulle få prova ut ett gratispar.

Jag gick dit. Presenterade mitt ärende. Var glad. Såg fram emot att prova jeans.
De sa “Vi har nog inte så stora storlekar….”.

Kände mig som en inverterad anorektiker. En som ser sig i spegeln och genom sin warpade kroppsuppfattning tror att hon är smal fast hon egentligen är enorm tjock.

Jag fick prova ett annat par jeans än de man hade tänkt sponsra diverse mediafolk med, för i just den modeller hade de storlekar för tjockisar som mig. Eller i alla fall ett ex som man gjorde en stor affär av. “Vi hade ett par i din storlek, den största!”.

Omtöcknad och sänkt gick jag därifrån med vad som kändes som statligt sponsrade fettojeans – eftersom affärerna inte syr upp jeans till jättar som mig – i en påse. Måste lämna kuponger till utvalda affärer som av barmhärtighet skänker specialjeans till utsatta etc.

Därför och för att jeansen kliade och gav mig röda utslag (true!) gillar jag inte J Lindeberg. Gissar på billig textilfärg i jeansen. Fast de tycker väl att vi fetton liksom ska vara tacksamma för vad vi får och bara hålla kieft.

Sol i påse

Kolla! Vilken grej! Solskydsservetter! Wipes!
Man köper dem i 10-pack, har dem i handväskan eller strandväskan och helt enkelt bara tvättar/smörjer sig när man behöver. Inget kladd!
SPF 30 dessutom.
Och som om det inte vore nog – servetterna ska tydligen dofta blodapelsin också.

GAH!

Varför har vi inte Toccas fulla utbud här i Sverige? (Förutom lite grann här) De som har så fina parfymer också. NK, hör ni mig? Jag vet att ni har fina doftljus ibland, men Tocca har så mycket mer. Var skriver jag på protestlistan/uppmaningspappren?

Och…varför säljer inte fler företag sina briljanta produktidéer i små, bruna papperspåsar?

Det viktigaste

Igår fick jag telefonsamtalet “Är det Caroline? Är det samma Caroline som har bloggen Jazzhands?”

Och jag njöt varje sekund.

Helgen kan börja!

På söndag är det final i Bachelorette. Det är det enda som betyder någonting för mig just nu. SuperSebbe måste vinna och han och Frida måste leva lyckliga i alla sina dagar. Annars förlorar jag tron på allt. ALLT!

Jag har mäktiga kontakter på tv4 och kanal5, men inga på tv3. Även om jag hade det – hade jag vågat ställa frågan? Den som kommer att avgöra min syn på kärleken för resten av mitt liv?

Jag vet inte. Jag håller andan till söndag. Då kommer det att avgöras – är kärlek värd att kämpa för eller inte?
Sebbe måste vinna.
Allt står på spel.

Trust me, I’m a doctor

Jag läser Dr. Brandts bok “10 Minutes, 10 Years“. En fantastisk titel, eller hur?

Han är skön, doktorn. Han är runt sextio och har ett av världens märkligaste ansikten. I boken är han hyfsat hands-on och kommer med konkreta, handfasta knep i synnerhet mot åldrandet. Det allra främsta är “sluta äta socker”. Han ser sockret som främsta fienden mot både fin hy och ung hy. Socker förstör allt.Han föreslår därför att man sätter en timer när sockersuget kickar in, på tio minuter, och ser om suget försvinner. “I de flesta fall gör det det”.

Visst, jag håller med. När jag pausar sockret så ser jag ofta en förändring i hyn. Det är så svårt bara, rent praktiskt, eftersom det finns socker i allt. Allt smaksatt har socker i sig. Vi är omringade. Men så läser jag i boken att Dr. Brandts egen diet förbjuder glutenprodukter, mejeriprodukter, allt med jäst i, all juice, rotgrönsaker och de flesta frukter. Herregud, vad äter karln? Mest fisk och grönt, visar det sig.

Nå, det finns mycket handfast och bra i boken trots utrop som “Fillers are the future!” och tips som “försök att inte uttrycka dig med hela ansiktet så ofta”. Han är trots allt noggrann, han går till och med igenom hudvårdsrutiner för områden som “öra” och “käke”.

Bokens titel, och Dr. Brandts filosofi, är att om man avsätter 10 minuter om dagen åt välbefinnande – både kroppslig och själslig – så blir man gladare, mer harmonisk och får bättre hy och kropp. En sympatisk tanke. Här är några av hans råd:

* Använd alltid ett serum innan du applicerar din hudkräm.
* Har du bråttom så använd hårtorken, sätt den på “cold” och låt luften torka krämen i ansiktet innan du går vidare till nästa steg, som sminkning.
* Gör något med händerna, som att sticka eller måla, när du är sugen på socker.
* Lägg tio minuter om dagen på att läsa innehållsförteckningen på maten du äter. Leta efter socker.
* Ta en minut och tänk på vad du är redo att stoppa i munnen, och i kroppen, innan du verkligen gör det.

Jag säger det igen, han är skön doktorn. Å ena sidan strikt diet å andra sidan en hyllning till fillers och kosmetiska ingrepp. Ett barn av sin tid. Eller, en farbror av sin tid, snarare.

Bah!

Meh. Jake ringde aldrig. Glitch i schemat. Whatever. Fick ett nytt försök igår men jag tackade nej.

Ja, jag tackade nej. Till Jake Gyllenhaal. Stäm mig.

Alltså, det är såklart superlyxigt naturligtvis. Såklart fattar jag det. Men det är ett jobb också. Och ibland har jag varken tid eller ork. Det finns säkert någon som jobbar med att typ provsmaka världens bästa glass, eller besöka världens bästa spa-anläggningar som känner samma sak. Efter ett tag är det ett jobb och ibland orkar man inte jobba. Som min pappa sa “Jobba är hårt. Det är därför det heter jobb”.
Word på det.

Och en annan grej – jag trodde att jag skulle vara med i Gomorron Sverige två gånger i sommar men det blir bara en gång (Blygsamt skryt, var är ni? På Twitter, jag vet). Den 29 juli. Å andra sidan kör jag ett fett försvarstal för dialektal humor i Koljonens program i radio 6 juli. Bra skit.

Apropå det blygsamma skrytet så måste jag ha Twitter innan jag kan hånas. Jag orkar inte ha Twitter. Jag har så mycket annat att göra. Man måste vara rolig på Twitter. Jag gillar inte pressen.

Schhh! Top Secret!

Det jag verkligen gillar med YSL Top Secrets make up removers är förpackningarna. De ser ut som någon skön kvarleva från 80-talet, kanske något glammigare budgetmärke från Konsum? Särskilt i dessa tider när man gärna går mot så rena färger i produkterna som möjligt, alternativt färger som känns “naturliga”. Att då splasha upp en knallturkos rengöringsolja tycker jag är både modigt och roligt.

Cleansing Make Up remover Bi-phase är oljebaserad, så den skakar man så att oljorna blandas. Men räds icke, detta är inga oljor som lämnar spår efter sig på huden, och de är snälla mot ögon och fransar. Just för att de är snälla så räcker det inte bara med en rengöringsomgång, det krävs minst två.

Kostar ca 275 kr (100 ml).

Dude, succélivet fortsätter

Måndag: Inspelning av en debatt (jag är ena parten i debatten) om dialekter i Johanna Koljonens radio-program. Sänds 6 juli.
Tisdag: Intervju med Jake Gyllenhaal.
Onsdag: Framtidskonferens på Yasuragi.

VEM VET HUR DEN HÄR VECKAN SLUTAR!??!?!

De kan inte behandla oss kritiker hur som helst!

Vem lägger en pressvisning 8.30 på morgonen ute på Filmhuset? Halvvägs till Fjäderholmarna ju. Eller i alla fall Värtan. Finlandsfärja. Det är ju inte bra ur kritikersynpunkt heller, man blir ju lite avogt inställd redan från början.

Nå.

Väntade på bussen tillbaka tillsammans med en tjej. Bussen var försenad. Jag frågade tjejen om hon också väntade på 76:an och hon sa “Ja, jag hoppade av den tidigare 76:an för den var full av folk som kom från Finlandsfärjan, hela bussen luktade sprit”.

Jag hänvisar till det, när recensionen kommer ut i tryck sen och filmbolaget ringer och gnäller.

Och nu citerar jag…

Okej, enligt Teknikmagasinet så är det här brännjärnet grejen i sommar. Och det kan man ju förstå. Man personifierar det. Varför? Låt mig citera texten på Teknikmagasinets hemsida:

Perfekt för att märka de olika gästernas respektive mat på grillfesten, eller varför inte skriva obscena meddelanden?