Dags att ta bladet från munnen och erkänna att jag tittar på Game of Thrones. Jag följer det. Ja, det är medeltiden och folk talar konstigt och har dålig hygien men jag ser den ändå med stor behållning.

Framför allt är jag road av bilden av vilden.

Som gammal socialantropolog är man ju extra intresserad av otämjda folkslag. Dock fick vi lära oss att det inte finns något som heter “naturfolk”, eller folk som liksom lever “närmare naturen”, eller ens “ocivilicerat”. De har bara andra former av civilisationer.

Må så vara, men inte förr i tiden. Då fanns det vildar minsann. Boy, fanns det vildar. Drogo och hans sköna krigargäng bemästrar elden, är rädda för vatten, idkar samlag på djuriska sätt, äter råa djurhjärtan och brölar ut i luften.

Nu ska vi inte dra förhastade rasistslutsatser eftersom mycket av det vi skulle kunna kalla primitivt också hittas hos det utvecklade, härskande, vita folket. Också de tror på “varelser i skogen” (vildarna tror på drakar, de vita tror på jättar), beter sig djuriskt och brölar. Också de tycker att en kamp på liv och död är bra underhållning, de föredrar en kamp med svärd och vildarna föredrar en kamp med spjut men båda slåss till en dör och det ses som vanligt lördagsnöje, ungefär som Så ska det låta.

Men vilden vinner ändå, han är ädel i all sin enkelhet. Han brölar och slår sig för bröstet men är alltid rak och ärlig med vad han vill ha. Blond prinsessa. Vill ha. Han fintar inte, och trixar. Han brölar och tar. Någonstans kan jag uppskatta hans raka och ärliga stil.

• Postad 2011-06-28
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 6

Etiketter None