Bachelorettefinalen igår. Besvikelsen. Den iskalla obehagliga överraskningen (jag hoppade i soffan som om jag stuckit mig på en nål). Det var Bobby-gate all over again.

Ni minns väl Bobby i Mammas pojkar? Klart ni gör, hur kan man glömma? Han som valde mellan den härliga, kurviga underdog-en Jane Timglas och den aspirerande Stureplansbruden Julia och valde Julia eftersom han ville leva ett liv i glamour. Helt fel, helt fel. Helt uppåt väggarna fel. Inte nog med att Julia dissade honom direkt efteråt (hon träffade andra på samma gång, något hon “glömt” tala om för Bobby), hennes påklistrade Stureplanssnobberi visade sig bara vara en pose…

Igår hände samma sak igen. Samma tragedi utspelade sig framför mina ögon. Frida, som enligt föräldrarna tidigare valt killar mest på utseendet, valde Christian, som idag bloggar på Finest och visar bilder på sig själv festandes, båtåkandes, chillandes och poserandes. Hon valde alltså bort SuperSeb som vuxit sig enorm i allas ögon tack vare sin hemmasnickrande Paolo Coelho-doftande livsfilosofi, sin ärliga glädje och spontanitet. Varför? Jo, för att hon ville ha ett liv i glamour och en snygg snubbe (snygg i det här fallet likamed reklamare med hästsvans).

Fick hon det? Nej. Det stod naturligtvis klart för alla i sofforna hemma att det inte skulle gå vägen. Christian har visat föga entusiasm för ett liv i tvåsamhet. Och i “Vad hände sen”-filmen som snabbt langades upp på treans hemsida framträdde en sliten, trashig och något svennifierad Frida och berättade att det inte höll mellan dem. De hade “mycket att göra” när de kom tillbaka till Stockholm, magin från Cypern fanns inte kvar och “det kändes inte lika bra”.

Det trista med detta är att Fridas val nu banar vägen för så många olyckliga val i kärleksteve framöver. Att vi förväntar oss en “Vad hände sen” direkt efter programmet ger inte utrymme för att tänka “de är säkert lyckliga nu”, utan vi vill få svar direkt på frågan och i de allra flesta fall är svaret “nej, det är de inte. Inspelningen tog liksom bara 2 1/2 vecka, och under den tiden fick de resa till Dubai, bo på flotta hotell och sova i tält i öknen. Det blir lite skillnad sen när de kommer hem igen”.

Dock finns en poäng med att kolla sista avsnittet, och i synnerhet de sista minuterna när Frida deklarerar sin kärlek till Christian med fuldumpar Sebastian. För det första är klippningen genialisk. Eller retsam och ful, vilket man vill. Därav soffhoppet. För det andra syns en skön person i bakgrunden mitt i det kritiska “…och det är inte du”-ögonblicket som helt förstör stämningen. Antingen säger det något om produktionen eller så är det bara en fet metafor för kärlek framför kameran – verkligheten ska alltid komma in och störa, förr eller senare.

• Postad 2011-06-20
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None