Intervju med Kristofer Ahlström om Bachelorette. EXKLUSIVT för Jazzhands!

Kristofer Ahlström är journalist och författare. Han är också Bachelorette-tittare. Han bevittnade just, precis som vi andra, tv-historia när bacheloretten Frida valde att skicka hem den snälla Tobbe med “de vackra ögonen”. Här berättar han om det han såg, exklusivt för Jazzhands.

Hur borde Frida ha valt?
– Tobbes rådjursögda blick ner i golvet när han blev utröstad behöver väl inte fyllas ut med ord? Han var den värdiga vinnaren: han visste det, han sa det till och med själv inför rosenceremonin. Det första hjärtslitande avskedet kom sent i säsongen, men jag tycker för programmets bästa att det var rätt val. Nu blir klasskampen mellan svennebrackiga Christian och fotbollsmålisen Sebastian som är ”som folk är mest” ännu mer hårdragen. Titta till exempel på hemma hos-besöket hos Christians familj: hans pappa blev sådär rödbrusigt full och skämtsam som bara en patriark van vid representationsmiddagar med affärsmän blir.

Varför gjorde hon inte det?
– Det här är den äldsta historien i boken: hon VET att hon blir playad av Finest.se-rumlaren Christian (om inte hennes egen magkänsla sagt det så har hon ju redan fått två av varandra oberoende vittnesmål från Sebastian och han brandmannen) och just därför är han lite spännande. En badboy med, i säljarkretsar definierat, kulturellt kapital (hela familjen samlad runt middagsbordet och akustiska gitarren) som gör att hon – precis som när Bobby valde brattbruttan Julia framför vulgomodellen Jane i ”Mammas pojkar” – vill ha lite ”eleganthet” i livet och själv VET att det är ett kortsiktigt drag, men hon vill så gärna doppa tårna lite i den världen. Vilket är ironiskt eftersom hon med det här programmet ändå kommer få sina Skugge & Co-inbjudningar på hallmattan och inte behöver luta sig mot Christians psuedokändisskap runt Regeringsgatan för att få goodiebags och ”välkomstdrink med tilltugg”.

Vad kommer att hända nu?
– Det geniala med att välja Christian är att finalen inte längre känns så självklar som när det var Tobbe som var kandidat. Kan Christian slå ut Tobbe så kan han lika gärna gå och vinna allt (och med ”allt” menar jag nog allt utom ett långsiktigt förhållande; hans egna blogginlägg skvallrar om någon som ivrigt smider medan järnet är varmt). Det lustiga är att hon hela tiden pratade om Tobbe – som hon valde bort – som en ”vacker man” och Sebastian – som hon behöll – som någon som gör henne ”glad”. Det är alltså inte bara de sociala skikten som skiljer Sebastian och Christian: den förste är den snälle killen som får henne att skratta, den senare ger henne spänning. Trygghet eller kickar – hennes val kommer alltså fullständigt att definiera henne som person.

Vad hoppas du på, vad befarar du?
Hjärtat hoppas såklart på Sebastian och jag tror någonstans att Frida försade sig när hon sammanfattade honom med ordet ”framtid”. Men, återigen, väljer hon Sebastian förbinder hon sig till en livstids braksvennetillvaro i Götaland helt befriat från ”eleganthet”, det blir furuinteriörer och hörnsoffor tills döden skiljer dem åt och den tillvaron är ett direkt negativ mot hur de levt på etagehotellrum i Dubai. Blotta tanken på detta kommer få Frida att välja Christian.

Programledaren Pråmell beskrev förresten Fridas urvalsprocess som “en lång resa” (inspelningstiden av programmet är 2 1/2 vecka men det hör inte hit). Vad har ni/vi som tittare lärt oss av den, tycker ni?
– Eftersom jag intervjuat Pråmell vet jag att han jobbat mycket med casting och kan läsa folk och att han fattar gruppsykologi. Jag är hyfsat övertygad om att han även haft ett finger med i spelet om vilka som kom med i det här programmet och det är ett urval med fingertoppskänsla: genom ”Bachelorette” har jag som tv-tittare lärt mig att även i helvetet av purhomogena, roidade säljarsnubbar finns det grader. Så sakteliga har deras personligheter (i brist på annat ord) utkristalliserat sig och vuxit fram. Att de blir intressanta i sin totala brist på intressanta drag eller intressen. Det är stor tv-konst.

Intervju med Emily Dahl om Bachelorette. Exklusivt för JAZZHANDS!

Emily Dahl är inte bara bloggare och fotograf, hon är också, liksom jag själv, en Bachelorette-tittare. för bara några minuter sedan slutade det näst sista avsnittet för säsongen. Vad vi just bevittnade var ett episkt teve-moment. Här berättar Emily, exklusivt för Jazzhands, om vad som hände.

Valet stod alltså mellan Sebbe, den roliga, Tobbe med de vackra ögonen och Christian, jokern, glidarn och den Frida tidigare varnats för. Vad hände egentligen?
– Ja, det var en chocker för oss alla, det som just hände. Jag var personligen övertygad om att Christian skulle ryka, eftersom jag antog att Frida inte skulle vilja framstå som ett offer på bästa sändningstid. Men fel hade jag, och jag tycker ändå det var starkt av henne att ta ett beslut som skulle uppfattas som extremt naivt av tevetittarna.

Hur borde Frida ha valt?
– För sin egen självbevarelsedrifts skull borde Frida valt Tobbe och Sebastian. Men liksom så många kvinnor före henne gjorde hon det klassiska misstaget och tänkte med snippan istället för med hjärtat.

Varför gjorde hon inte det?
– Som sagt, Frida gick den enkla vägen. Sedan tror jag att hon är svag för allt det som Christian står för; Stureplan, Barcelona-fåtöljer, mingelbilder från finest.se och en stiff övre medelklassfamilj, till exempel.

Vad kommer hända nu?
– Förmodligen kommer hon försätta på sin utstakade väg och välja Christian i tron att han ska “förändras” för hennes skull och vilja dela Stureplanslivet med henne. Han kommer sedan att droppa henne så fort de kliver in på Soap Bar första gången och “allting inte helt känns rätt”. Det är väl en kärlekshistoria lika klassisk som Romeo och Julia, ungefär.

Vad hoppas du på, vad befarar du?
– Min förhoppning är att Superseb (som jag inledningsvis avvisade som en genuin super-douche, men som ju visat sig vara en man med en agenda lika ren och vit som hans tänder) vinner Fridas hjärta. Han flyttar upp till Stockholm, och de flyttar ihop i en lagom svennig lägenhet i Hammarby Sjöstad och lever lyckliga och går på många lökiga filmpremiärer tillsammans, i matchande Moncler-jackor. Det jag befarar mest är att Frida inte ska välja någon utav killarna (och motviera det med att hon inte är på rätt plats i livet eller liknande strunt). Jag avskyr verkligen när Bachelor/Bachelorette slutar i obeslutsamhet, det känns som ett svek och slag i magen att man suttit där och engagerat sig, och så får man ingenting för det.

Programledaren, den alltid lika välartikulerade Påmell, beskrev förresten Fridas urvalsprocess som “en lång resa” (inspelningstiden av programmet är 2 1/2 vecka men det hör inte hit). Vad har ni/vi som tittare lärt oss av den, tycker ni?
– Jag tycker det finns många lärdomar i programmet överlag, t ex att när solen går ned så är dagen slut och sådär. Men just Fridas resa har nog mest lärt mig att man bara ska satsa på killar som är med en av rätt anledningar. Vad som betecknas som “rätt” vet jag dock inte.

Familjebilder.se

Länge sedan jag tog en titt där nu. Hittade den här bilden, men den enkla textraden “Besökte bl a Offerstensvägen 44”.

Kvällens Bachelorette – försnack!

Det drar ihop sig till klasskamp. Det är nouveau riche–Christian mot arbetarklassens Sebbe. Christians bror säger “hon är jättedown-to-earth”. Sebbes bror har farfarströja och väst.

Christian presenterar sig som egen företagare. Sebbe är målvakt. Eller, nu verkar han ha hoppat av så före detta målvakt och in-between-jobs. Ni förstår väl att detta kommer att bli the ultimate showdown?

Lite taktiksnack innan då? Referat:

Från Christians blogg:
“Min vistelse [i Olso] skulle man skulle kunna sammanfatta med några enkla ord: fest, skratt, god mat, shopping, business, vänner och kärlek”.

Från Sebbes blogg:
‎”För övrigt plockade jag upp en lifterska idag. Det var första gången i mitt liv och det visade sig att jag plockat upp en konversatör av rang. Ekologi, mental hälsa och pengars vara eller icke vara diskuterades flitigt”

Det finns en tredje spelare också, Tobbe, som jag faktiskt tror går till final. Christian ryker, kvar blir Sebbe (snackare, skojare, svenne) och Tobbe (“mörka, fina ögon”, “känslig”) och det är också spännande, men inget är lika spännande som Stockholm mot Resten av Sverige. Inget är så spännande som möjligheten att se en självuttalad och konstruerad Stureplansmänniska bli synad i sömmarna. Jag är pepp. PEPP! Tv3 ikväll. The ultimate showdown. Förnedringen. Känslorna. War of the tuppiga snubbar. Jag räknar ned. Jag vill ha er med mig.

:(