Det vore kanske intressant att höra något om den första doften från Martin Margiela? Det heter (untitled) eftersom man är konceptuell och svår och inte döper någonting.
När Margiela bad näsan Daniela Andrier att skapa doften sa han att han ville ha en “green flash” och det fick han. Doften öppnar som en bunt nyskärdade sockerärtor med salt och extra grönpeppar på. Men sedan försvinner den iväg, ungefär som när vattenfärg torkar, och kvar blir en mer tillgänglig, suddigt grön doft ungefär som stjälken på en blomma, lite bittert som den där mjölken man kan få på fingrarna när man plockar maskrosor. Ungefär så. Eller, ganska mycket så.
Jag tror inte att den här doften kommer att vara allas favorit, men det är antagligen heller inte meningen. Tvärtom, det ska vara en doft för the in-crowd, de som tröttnat på “konventionella dofter”, på blommor och frukt. De som vill dofta något friskt och fräsch men obestämt, något grönt snarare än något gult. Något unisex, något svårt att sätta fingret på.
Jag ser framför mig horder av unga, snygga, smala tjejer i svarta, tajta byxor och stora, bylsiga grå cardigans som doftar (untitled) från slutet av augusti då den släpps. Och det tror jag är precis tanken.
- Postad 2011-05-31
- av Jazzhands
- Kategori doft, Uncategorized
- Kommentarer: None
Recent Comments