Fel person på fel plats

Sitter i Aftonbladets reception. Bläddrar förstrött i en tidning men egentligen tjuvlyssnar jag på receptionisten som pratar med någon jag tror måste vara hennes kille i telefon. Hennes röst är hård och har någon slags passiv aggressivitet i sig. Jag hör att hon är irriterad. Hon pratar skithögt, det är inte så att jag aktivt behöver försöka lyssna på vad hon säger.
“Jag tänkte att vi köper lite blommor och tar med ut och gör fint…”
“Nä men vaddå, lite blommor för några hundralappar och gör fint…”
“Men det är väl mysigt med lite blommor, herregud…”
“Några hundralappar….och gör lite fint därute…”
“Asså JAG skulle i alla fall uppskatta om det var LITE fint därute, om det kanske fanns några BLOMMOR…”
“Mmmm….nä, men jag skulle i alla fall UPPSKATTA om vi var där lördag till söndag, gjorde lite fint och…vänta, det är en här nu, häng kvar”.

En man i vindjacka och ryggsäck säger att han ska träffa någon på en avdelning. Tjejen klickar fram namnet i datorn, ringer upp och kvittrar att denne har besök. Mannen tackar. Tjejen nickar och börjar prata i telefon igen, fortfarande med ögonkontakt med gästen.

“Vad sa vi nu? Jo, lördag till söndag. Och jag lovar att inte bråka med dig. Nej, men vi ska ju bara göra lite fint där eller hur? Ja? Ja men då ska det väl inte bli nåt bråk. Nej. Nej. Nej, men jag lovar. Ja, men hej då rå”.

Tar en luffare

Filmparfym!

Okej, den här var ny – en parfym som kommer ut i samband med en film.

Det är Diesel, detta märkliga, trötta 90-talsmärke, som ger ut en skitful flaska av en parfym de döpt till Only the Brave i samband med filmen Captain America: The First Avenger som går upp på bio i juli. Limited edition, förstås.

Ingen aning om hur den doftar men jag skulle bli sjukt imponerad och ta tillbaka alla mina Diesel-hån om det visade sig att den doftar fuktig serietidning, superhjältedräkt av spandex och nylon och kanske lite, lite superhjältesvett.