Den här bilden har jag snott från StyleBy-bloggen!

Total frilansdag. Nej, total frilansvecka. Jag har en jobblunch varje dag fram till fredag då jag åker till Spanien denna vecka. Samt möten. Samt film. Samt textlämning.
It’s only freelance, baby.

Lunch med Cinema. Elin och Stefan som pratar om varandra och i mun på varandra om filmer en vanlig simpel kritiker som jag själv har noll koll på. Sen lite svara-på-mail och who knows what i hotell Nobis lounge. Det ska bli mitt nya hak. Hotel Anglais har blivit så frilansfierat.

Sen spånmöte med Jonna på StyleBy. Bevis.
Sen spånmöte med Caisa på Visage.
Observera att jag numera klär mig som Sofia Coppola vid businessträffar för att inge respekt.

Nu: äta dyr hårdost och sen träna. Sen Bachelorette och sen jobb innan samma ekorrhjul i morgon. Alltså om jobben fortsätter att trilla in i samma takt som nu kommer jag att vara…
1. Höginkomsttagare och
2. Sjukskriven för utbrändhet

…innan året ens är slut! YAAAY!

Gula blommor och grön banan

Annick Goutals mimosaparfym Le Mimosa har fått lite buzz senaste tiden. Och visst, bland blomdofter är mimosan lite av en exotisk fjäril med sin knallgula färg och berusande söta doft. Tydligen är blomman också känslig för beröring vilket stimulerar i alla fall min fantasi.

Camille Goutal är parfymeriet Annick Goutals creative director idag. Hon är dotter till Annick som gick bort för ett tag sedan, bara 53 år gammal. Le Mimosa är hennes skapelse och med den har hon velat göra en lekfull, frisk, optimistisk vårdoft. För att göra det har hon tagit mimosa från parfymdistriktet nummer one, nämligen Grasse, och blandat med gröna noter (för att få den frisk och fräsch) och pudriga inslag som iris (för att mätta det söta).

Hon misslyckas fatalt. Och det gör mig nedstämd eftersom Annick Goutal ändå är ett märke med gott renommé, fantastiska flaskor och enastående butiker. Alltså, det är ett märke som ändå lyckats stå sig bra bland alla andra märken som kommer och går och verkligen har sin egen stil. Det började 1981 och har idag romantiska storsäljare som Grand Amour och Petit Chérie i portföljen. De har heller inte varit rädda för experiment och annorlunda dofter, vilket man lyfter på hatten för, som till exempel den torra, gröna Nimfeo Mio som kom alldeles nyligen. Det är helt enkelt ett för känt och bra parfymhus för att man ska kunna ignorera Le Mimosa eller vilket nysläpp som helst.

Men Le Mimosa luktar för det första svagt, knappt någonting, och den enda associationen jag får är till omogen grön banan. Knappast tanken även om en grön banan i sig signalerar viss optimism och friskhet.

Synd på så rara ärtor, tycker jag. För den som gillar mimosa: köp hellre…

L’Artisan’s Mimosa Pour Moi, en söt, flickig mimosavariant som passar utmärkt på små prinsessor i alla åldrar som tycker om att ha det blanka håret i tofs och bläddra i tidningar där Blake Lively förekommer.

Guerlain Champs Elysees, en lyxig champagnecocktail av klassiska blommor som mimosa och ros. Jag skulle kalla den vacker, men det tycker jag att de flesta Guerlaindofter är. En chic parisiennes främsta val när hon skrider fram längst St. Honoré i sin tajta, svarta knälånga kjol från YSL. Fulländning.

Bond no. 9 Fashion Avenue är en chic mimosa för de unga gardet New York-fashionistas i för stora solglasögon och lyxiga, dyra hobo-bags som invaderar Saks 5th Ave i flock. En ung doft.

Yves Rocher Mimosa, en billig solgul kick för 123 kr. Finns som body lotion och annat. Bra för den som mest bara vill ha en mimosa-fix och inget annat.

L’Occitane Mimosa, lite dyr för att vara L’Occitane (695 kr) men så är det EdP också, alltså högt koncentrat av doftämnen.

Eller, om du vill omge dig fullständigt med mimosadoft: Diptiques room spray i mimosa. Luktar the real deal – alltså blommande, glada mimosafält i Grasse- hela dagen.

Is it always illegal to kill a woman?

För övrigt undrar jag om det bara är jag som tycker att de här gamla reklambilderna är lite märkliga…

Måndag