Kära Caroline

Kära Caroline

För det första; vilken underbar blogg du skriver. För det andra; vad mycket du kan. För det tredje, baserat på det första och andra; hjälp.

Vet inte varför, men jag får en känsla av att du skulle gilla Mugler Cologne. Smälter bra ihop med huden och luktar lakan, strykjärn och laundry musks.
Byredos Blanche, har du testat den? Som doftkudde och mjukmedel fast i mer komplex komposition, lätt som ett glatt sommarmoln.
Clean, som ju ligger på alla försäljningstoppar på varenda varuhus, är ett safe val om man vill ha en lätt doft, L’Eau d’Issey mer sofistikerat. Men varför spela safe? Smutsa till det lite, tycker jag.

Dubiös förpepp

Det är mycket snack om Plastikturisterna.
Eller, det är det inte alls. Det är bara film-Mattias och Linnéa som snackar om den, men hey. De utgör en viss procent av bekantsskapskretsen så deras röster gör sig hörda.
Men jag vet inte. Efter att ha sett trailern där en tjockis säger att hon ska åka till Thailand för att ta bort “det här”, och greppar i bukfettet, för att i nästa klipp börja grina då den thailändske doktorn meddelar att man tyvärr inte kan genomföra the procedure, ja då anar jag att jag sett highlighten.
Men jag kan ha fel.

Referatet

Okej, ni som även denna vecka missade/valde att inte se The Bachelorette missade följande:

1. Rödhårigt freak/pervo/osäker säger “Jag har tänkt att jag känner stort sug av att träffa dig”.

2. Säljarsnubbe slår sig ned bredvid The Bachelorette under en båttur och säger “väntar du på att nån ska göra nåt eller?” och kysser The Bachelorette, som inte verkar överförtjust.

3. “Christan” (reklamare med slarvig hårtofs, som i förra avsnittet tog fram gitarren och spelade “egenkomponerad låt”) fick åka till Rom. Eller, som han själv sa “romantikens huvudstad”. Pussar och kyssar. Väl hemma igen frågar säljarsnubben “Fick Christian mer än mig eller?”, “Vad?”, “Ja, fick han mer än mig? Mer än jag fick när vi var på båten…”.

SER FRAM EMOT NÄSTA VECKA!!!! PEPP!!!!

De skira och vackra drömmarna

Det torra och det gröna

Om man vill utmana sin näsa och prova en riktigt, riktigt torr och grön doft så kan man bege sig till NK och testa Annick Goutals Ninfeo Mio. Finns för män och kvinnor.

Den öppnar sig som en bukett bruna, uttorkade blad, som helt saknar grönska. De vaknar till liv när de gröna hjärtnoterna vecklat ut sig, och träiga cedarnoter dyker upp tillsammans med illgrön verbena. Framåt basnoterna är det en hel berså som ligger framför en, fast fortfarande torr, inte drypande, fuktig och blomstrande, utan grön, bladig och soldränkt. Prunkande citronträd och prasslande olivträd.

Parfymen sägs vara inspirerad av trädgården Ninfa som ligger söder om Rom, läser jag.
Det förklarar saken.

Lokaltidningen

Snobbism fast ändå inte

Vill förresten inte vara den som är den men…Igår gick jag på ett galej, lite mot bättre vetande. Det var invigning av en utställning om kunglig vintage på Livrustkammaren. Kontentan: prinsessor hade större midjemått förr.

Underbara lokaler och så vidare men alltså – note to PR-byrå – ställ inte ut förfriskningar medan invigningstalaren håller sitt tal. Folk är i regel får. De skockas dit och börjar sorla.

Och den utlovade goodiebagen såg jag inte till men det är okej.

Scent of a man

Det skrivs mycket om kvinnliga dofter men är nyfiken på vilka manliga dofter du föredrar/gärna tipsar om och vilka tycker du luktar helt fel och totaldissar? Skulle gärna se ett svar med dofter från olika prisklasser =)

Resumé

Här var det tomt och tyst. Så kan det bli ibland, när dagarnas schema börjar anta samma form som Joan Rivers hektiska liv. Någon som såg dokumentären?
Tanten är 75 år, men ser ut som en yngre Meg Ryan. Hon går skröpligt, som ett riktigt förorts-pancho och rösten sviker, men det finns inte en rynka i den plastikopererade pannan. Hur som helst, hon visade ditt schema och det var show i Miami, book signing i NY och sen tillbaka till Miami – på typ samma dag.
Lite så har det varit för mig den här veckan. Om man med Miami menar Vasastan och med book signing menar filmvisning. Har sett inte mindre än fem filmer den här veckan – som ska recenseras – och en knippe tv-program varav det mäktigaste kanske varit svenska The Bachelorette där en kille alltså på fullaste allvar körde repliken ur Notting Hill, som en raggningsgrej. Ni vet, “jag är bara en pojke som står framför en flicka…”.
Mod och dumdristighet går som bekant hand i hand. Jag väljer därför också att inte tala om Plastikturisterna, ett knippe svennebananas som åker till Thailand för att göra billig fettsugning.
Nå. Nu ska jag skriva en recension på en film om Robert Pattison som pratar polska med en elefant. True fact.

Skönheten, oh skönheten…

De här planscherna på gamla parfymannonser är så vackra och underbara. Jag vill ha allihop. Det är ju när man ser sånt här, liksom känner Paris-nattens svalka, vindarna från Seine och ljudet av frasigt tyg som man får den där förnimmelsen av doft, den där som liksom kommunicerar med sinnet om världens oändliga skönhet.

Den vi ibland, men bara ibland, klarar av att ta in med synen och hörseln. Men som vi nästan inte står ut med när vi känner den som doft. Vi måste blunda, nästan fatta tag om någonting.

Det är då jag vill springa till parfymdisken, känna på doften Hon Bär och Han Bär och därmed kanske, kanske komma närmare det där obeskrivbara och oändliga, men samtidigt så flyktiga…

Ja, så är parfym för mig.

Hur är den för dig?