Den falske vännen

Åker ut till fåren på Värmdö för att ta en titt på årets kull, säga hej och klia dem lite bakom öronen.
Bondmoran, en underbar stabil kvinna i höiga kläder, berättar att hon jobbade på bak i tjugofem år innan hon sadlade om och skaffade fem får. Nu har de något på 200 får och ett gäng kor.
Hon sätter glasögonen i pannan och kollar i en anteckningsbok. Där står det om alla får, vem som är deras mamma, om de visat upp någon egenhet eller om de haft ett dödfött syskon.

Jag älskar fåren. De är så oskyldiga och verkar tro så gott om allt och alla. Förräderiet som kommer sen i höst lär svida desto mer kanske? Eller så är det bara för oss, vi som förlett dem. Klappat dem och matat dem med knäckebröd hela sommaren.

Jag tänker att jag också borde flytta ut på landet. Om man kan räkna Värmdö som landet. Kan man väl.
Man borde flytta ut på landet, skaffa hönor och en hund och bla bla bla. Vem kidnappade de där tankarna? Samma person som kom upp med namnet “SoFo” och som började kränga surdegsbröd antagligen.
Man kan inte säga “flytta ut på landet” utan att man blir en sån där person. En sån där söderperson som odlar egen chili, som tjänar massor med pengar men låtsas ha ödmjuka, typ inga, krav.

Man borde. Och så vidare.
Och man vet att det inte kommer att hända.

När jag kommer hem luktar jeansklänningen hö. Underbart.
Rätt ned i tvättkorgen åker den.
Jag tar ett långt bad och känner att landet är så härligt.
Usch. Jag ä så falsk.

Praaaada

Prada grundades 1913 av Mario Prada. Idag är det, som alla vet, inte längre i första hand ett litet familjeföretag som tillverkar lädervaror utan ett modehus och lyximperium. Det styrs av Marios barnbarn Miuccia som presenterade de första prèt-a-porter-kollektionerna 1989, och introducerade Miu Miu 1992.

Parfymerna kom sent, inte förrän 2004. I linje med kläderna som brukar beskrivas som minimalistiska men hi-tech är dofterna ganska sobra. Mogna, eleganta och underdriva doftblandingar med touch av Italien i form av citrusnoter och iris. Ingenting som sticker ut, men heller ingenting att skämmas för, tvärtom. En välsydd, svart klänning må vara undertstated men kan fortfarande vara ett fulländat mästerverk, no?

Prada Eau de Parfym (Prada Amber, även kallad) är den mest kända parfymen från modehuset, och den första därifrån. En självklar och tydlig ambradoft med varma, runda citrusnoter från bergamott och apelsin med friska accenter från mandarinblomma och mimosa sveper bäraren. Det är en elegant doft, som skulle kunna beskrivas som vuxen.
För den som tröttnat på modeflugor, accessoarer och skor som inte går att gå i.
För den som istället satsar på en dyr klänning som räcker resten av livet, som klipper håret i en smickrande med klassisk frisyr istället för något modernt som kräver tröttsam styling.

Ambra, förresten, som parfym alltså doftar mycket av. Den är svår att beskriva. Ambran, alltså. Lite söt, lite kryddig. Ungefär som solvarm hud som några timmar tidigare, på bryggan, smörjdes in i kokosolja som nu har dunstat bort en aning. Ambradoften påminner om mysk men är inte lika tung och kvävande.

Själva parfymen kan jämföras lite med Chanel Coco Mademoiselle, men Prada Ambra är stramare, modernare, sobrare.

2005 kom Prada Intense, en mer koncentrerad version av originalet. Mer patchouli (?) gör den något sötare, något varmare. Påminner aningen, aningen om Thierry Muglers Angel (det är väl vaniljen och ambran), men är inte på något sätt lika högljudd, galen och krävande.

Tvärtom, Pradas kläder må vara hi-tech men parfymerna är rena, raka, diskreta och strama. Som en välskräddad kavaj, eller ett par putsade läderskor av fin, god, italiensk kvalitet. Aldrig kommersiella, aldrig inställsamma. Precis som förpackningen – rena, raka och eleganta.

Så än en gång – för den som värdesätter tidlös, stram stil. Den som tycker att en LBD med ett pärlhalsband till är höjden av elegans, och allt annat egentligen bara är krimskrams. Detta är ert doftmärke.

Människa bland modeller

Fredagsmiddagen, förresten. Fullt med modeller, vi hamnade bredvid en, jag och Emily som fotade fina bider under kvällen. Hon hade blivit scoutad på tunnelbanan när hon var 16, berättade hon. Det är så klassiskt, och vilken dröm, tänker jag mig, för en 16-åring. “Ursäkta, jobbar du som modell?” hade frågan varit.

Den numera 20-åriga modellen med utmmärkt hy var helt krasst medveten om rangordningen i modellfabriken. “Jag var först New Faces men nu är jag commercial. Det är ett snäpp under New Faces men ett steg över People”.

Underbart rar flicka.

Själv kände jag mig lugn, mogen och ganska tillfreds. Jag är för gammal för allt det där, kommer aldrig bli scoutad på tuben men det är helt okej. Åt god mat, pratade med Emily, åkte hem i bra tid för att kunna bädda ned mig varmt och ordentligt och avsluta kvällen med den där Julie Burchill-boken om Diana som jag håller på med. Tänkte “det här är bra grejor, säng, bok och ljudet av våryra utanför fönstret”.
Idag har jag skrivit några meningar på romanen 3.0 och snart ska mamma skjutsa mig till Värmdö där jag ska krama alla nya lammungar. Livet är rätt bra ändå. Jag är nöjd. I kylen väntar jordgubbar.

Lasse Kronérs väg på hälleberget

“Påsken närmar sig och med den det traditionsenliga påskfirandet i Sälen. Utöver härlig vårskidåkning är programmet fyllt med aktiviteter för alla åldrar och underhållning med stjärnglans. Äggletartävling och uppträdanden av Linda Bengtzing, Lasse Kronér och Mojje är några av höjdpunkterna”.

Handla parfym på nätet?

Jag har en fråga angående det här med att köpa parfymer på Ebay – hur är det med hållbarhet egentligen? Vore ju fantastiskt om man skulle kunna hitta någon raritet, men är den verkligen användbar?

Etta

Att handla parfym från icke-auktoriserade säljare är en gissel och något man generellt bör undvika. Det kan vara så att de säljs billigare online för att de kommer från en andrahandssortering eller att de är utspädda. Snarare än att de är kopior.
Är det en ny parfym det gäller – köp hos butik istället.

Vad gäller vintageparfymer är det också så att man får gå på säljarens tidigare history och omdömen. Är parfymen i originalförpackning, alltså inplastad och/eller i kartonnage, är chansen större att det är äkta vara. Det är också det enda sättet doften kan vara välbevarad på, alltså om parfymen aldrig öppnats. Annat är det ingen idé att buda på. En halvfull flaska med, säg, Mon peche, kommer bara att lukta alkohol. Kan ju vara kul att ha själva flaskan men doften kommer inte att lukta som den ska…

Lite common sense vad gäller Ebay och liknande –
1. Är produktens namn felstavad? Säljer säljaren massor av parfym, i synnerhet från samma märke eller till och med samma produkt? Då är det värt att se upp.
Kolla säljarens omdömen, och se till att du kan betala med PayPal (då är dina rättigheter om det visar sig att parfymen är fejk, större)

Hållbarheten då. En parfym håller i tre till fem år, brukar man säga men det stämmer inte riktigt. Tre till fem år om flaskan öppnats är närmare sanningen. Annars kan den hålla betydligt längre. Parfymoljor håller i en evighet, oöppnade flaskor likaså, om de förvarats ordentligt.
En parfum med hög koncentration, alltså en Eau de Parfume eller liknande, håller länge. Det gäller bara att hålla flaskan borta från sol, värme och ljus. Har du parfym i en klar flaska kan man skydda den genom att låta den stå kvar i kartongen. Bäst är en flaska med mörkt glas. På parfymeriet Fragonard säljer man en del parfymer i en skyddande plåtburk. Det kan se weird ut, men är en ren försiktighetsåtgärd.

Budar man på en vintageperfym bör man förresten noga kolla på parfymens färg på fotot. Gammal, eller dålig parfym har mörknat i färgen (ser ut som äppeljuice). Gammal parfym luktar mycket alkohol. Den blir inte härsken, men den luktar gammal alkis. Oavsett hur gott den doftade innan.
Vilken trist öde…

Lanvin couture

Vi kör en liten mode- och parfymcocktail så här på fredagseftermiddagen, ok? Först ut: Lanvin!

Lanvin har gett ut parfymer i över åttio år nu. Jeanne Lanvin startade modehuset på 1920-talet i Paris och fransmännen var som bekant tidiga med att haute couture skulle gå hand i hand med haute parfume.

En av de första signaturdofterna var Mon Peche (“Min synd”) som doftar som ett svart, sexigt fodral, snyggt figursydd med mycket décolletage ser ut. Den skapades 1924 av en mystisk ryska som gick under namnet “Madame Zed”. Hon har jobbat med flera av Lanvins dofter. Med Mon Peche har hos skapat en muskig, mörk, sexig doft full av trä, ylang-ylang, rosor, nejlikor och neroli (citrus). Varför den här farligt förföriska doften har slutat säljas är ett mysterium. Har man tur hittar man den online, eller så beställer man ett doftsample från The Perfumed Court. Om man vågar…

Men kändast av Lanvins parfymer är  Arpège som, om man ska dra en modeliknelse, är som en fyllig och styv sommarklänning. Den skapades 1927 när Jeanne Lanvin bad den då blott 27-åriga parfymören André Fraysse att skapa en parfym åt hennes dotter på 13-årsdagen. Ryktet säger att den unge parfymören inspirerades av den unga dotterns pianospelande, hon övade skalor dag som natt.
Resultatet blev Arpège som, utan att överdriva, nog är en av världens mest kända dofter. En kryddig, ganska tidstypisk blomdoft, stram som en charleston, kryddig som en opiumhåla. Den känns som en tidsmaskin tillbaka till 1927, vilket är lite av charmen. Den finns på marknaden, återlanserades runt 1990, efter att ha varit borta ett långt tag. Men är världen redo för en muskig orientalare? Vet inte. Men känd är den. Och flaskan är enormt vacker.

Utgångna Scandal däremot, verkar inte göra en comeback. För att fortsätta liknelsen med kläderplagg så är Scandal  ett par läderboots som går upp till låren, burna av en kvinna som skiten i vad du tycker. Hon äter snubbar som dig till frukost. Jag har just nu högsta budet på en vintage-flaska på Ebay. Håll tummarna!

Utmärkande för Lanivndofterna är att de känns tidstypiska för 20- och 30-talet. Det är också därför flera av klassikerna uppdaterats för att kännas mer “nu”. Synd, tycker jag. Det är underbart att veta hur en fransk kvinna about town luktade när skinnhandskar och blek hy var högsta mode, och Coco Chanel gjorde sig påmind för världen. Arpége är också modifierad, tyvärr, men har fortfarande kvar en doft av den finare världen. Ta vara på den.

Dagens!

På dagens schema står bland annat en mystisk middagsinbjudning från Stockholmsgruppen. Vad det rör sig om vet jag inte. Endast med säkerhet kan jag konstatera att det inte rör sig om modellrekrytering. Men något annat vet jag inte. Hoppas bara att jag inte kommer att dinera omringad av smala, unga modeller. Sånt stör aptiten.

Ibland saknar jag Netto

Lick these shiny, shiny boots of leather

Finns det någon parfym som luktar läder?! älskar din blogg. X
Asrinh

Absolut, det finns flera. Från rökig och söt, till nedsutten fåtölj-läder.

Bandit från Robert Piguet luktar saftigt av slm-lekar. Finns på NK. I alla fanns finns Piguet-dofter där.

Cuir Mauresque doftar sött, och kryddigt, som en läderväska som stått på vinden ett tag, med malkulor i. Daim Blond luktar också sött, av aprikos, och läder som gränsar mer till mocka. Båda från Serge Lutens. Båda svåra att få tag i, i Sverige.

Creed finns, bland annat på NK, kostar skjortan och luktar nyanvända Dr. Marten’s som gör debutpromenad ute i en barrig skog. Torrt, lerigt och fullt med tjära. Jag pratar om  Royal English Leather. Prova också Chanel Cuir de Russie som påminner i doften.

Billigare är Guerlain Cuir Beluga, som luktar delikat, lätt damhandske. Kanske sitter den på en blek fransyska på väg till L’Opéra för att se Tosca? Lancome Cuir (också lite billigare – ett relativt begrepp inom parfymvärlden) luktar svagt av läder och blommor, som en höstsadel som togs av under ridturen, och lades på en blombädd medan hästen fick beta och ryttarinnan rättade till håret.

Miller Harris Cuir d’Oranger, doftar som en pigg skritt i en apelsinlund medan Tabac Blond från Caron är den direkta motsatsen – luktar som en rökares gamla skinnpaj, full av tobak, cigarettaska och bensin. Ska väl du skita i.

Slutligen, en sofistikerad läderdoft som doftar lätt av mjuk, älskad läderjacka och nyplockad blombukett: Hermés – Kelly Caleche

All the young dudes

Älskar de tre unga tjejerna på Waynes. En av dem berättar om alla maskerader hon ska på, och varit på.
“Då var jag utklädd till Astrid Lindgren”.

De andra två blir frågande. Hon fortsätter:
“Ja, jag hade rynkor och krusigt hår, och långklänning och allt”.