Åker ut till fåren på Värmdö för att ta en titt på årets kull, säga hej och klia dem lite bakom öronen.
Bondmoran, en underbar stabil kvinna i höiga kläder, berättar att hon jobbade på bak i tjugofem år innan hon sadlade om och skaffade fem får. Nu har de något på 200 får och ett gäng kor.
Hon sätter glasögonen i pannan och kollar i en anteckningsbok. Där står det om alla får, vem som är deras mamma, om de visat upp någon egenhet eller om de haft ett dödfött syskon.

Jag älskar fåren. De är så oskyldiga och verkar tro så gott om allt och alla. Förräderiet som kommer sen i höst lär svida desto mer kanske? Eller så är det bara för oss, vi som förlett dem. Klappat dem och matat dem med knäckebröd hela sommaren.

Jag tänker att jag också borde flytta ut på landet. Om man kan räkna Värmdö som landet. Kan man väl.
Man borde flytta ut på landet, skaffa hönor och en hund och bla bla bla. Vem kidnappade de där tankarna? Samma person som kom upp med namnet “SoFo” och som började kränga surdegsbröd antagligen.
Man kan inte säga “flytta ut på landet” utan att man blir en sån där person. En sån där söderperson som odlar egen chili, som tjänar massor med pengar men låtsas ha ödmjuka, typ inga, krav.

Man borde. Och så vidare.
Och man vet att det inte kommer att hända.

När jag kommer hem luktar jeansklänningen hö. Underbart.
Rätt ned i tvättkorgen åker den.
Jag tar ett långt bad och känner att landet är så härligt.
Usch. Jag ä så falsk.

• Postad 2011-04-18
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None