Jazzhands

Nej, jag avstår från ett James Bond-skämt här

Bond No. 9 är ett roligt märke. Någonstans gillar jag koncept och omöjliga uppgifter. Som att “göra en parfym för varje kvarter i New York“, som alltså är Bond No. 9s självpåtagna uppgift.

Sedan 2003 har de hållit på och jag tror de är uppe i över 50 dofter nu. Så har man en favoritdel av NY så man kan gå och dofta på parfymversionen och se om man håller med, eller så provar man en doft och inser att det kanske är ett nytt kvarter man ska undersöka.Det är tanken, och även om man idag har doftsatt kvarter som Wall Street, Bleecker Street och Harlem så finns många kvar.

Jag är själv förtjust i Chinatown, en söt “floriental” med fina tränoter, kardemumma och lite söt vanilj. Det var den första Bond No.9-doften jag provade, men inte av de anledningar man kan tro. Det var inte tack vare den vackra flaskan som kanske mest av alla motsvarar det kvarter parfymen ska representera – underbart dekorerad med ett mönster som man kopierat från en burk från Ming-dynastin, som var ämnad för ingefära.
Inte heller är Chinatown mitt favoritområde i NY. Nej, Chinatown är min favoritfilm, därför var jag tvungen att prova den först och vilken lättnad och glädje det var att upptäcka att den höll måttet. Inte bara det, den är mycket bra. underbar, dessutom. Åh, vad jag undrar vad undersköna Faye Dunaway använder för parfym i filmen, där hon spelar stolt och sårad kvinna med en hemlighet. Hon doftar inte Chinatown från Bond No.9 givetvis, men kanske, kanske skulle hennes rollfigur kunna gilla deras version? Fast nej, ändå inte. Den är för blommig…
Jag menar, se bara på dessa ögon, denna blick

Jag tycker att det bara bevisar att man kan stöta på en favoritparfym på de mest oväntade sätt. Parfymutbudet kan vara en djungel, men börja nysta någonstans där det finns någonting som lockar – en ingrediens, ett minne eller en känsla. I mitt fall – en filmtitel. Min favoritfilm.

Jag respekterar Bond No.9 mycket för att de blandar och ger, de gör herrdofter, damdofter och unisexdofter. Flaskorna må ha samma form (en slags klumpig stjärnform) men alla har olika karaktär. Många är skrikiga, många är vulgo men ingen är den andra lik. Att ha den ambitionen är något jag applåderar. Lägg till hejdlösa limited editions, doftljus och t-shirts (!) och det står klart att detta är big business. Antagligen satsar man långsiktigt på att bli en lika självklar, om än dyrare souvenir, som I LOVE NY-tröjor som säljs för ett par dollar i varenda gatuhörn. Presentutbudet (underbara, för övrigt) vittnar om detta.
Men att samtidigt inte kompromissa eller slarva med kvalitén – ja, då har man framtiden för sig.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen