Bergamotto!

Förresten, alla ni bergamott-lovers därute. Hittade en ny kandidat idag, i Acqua di Parmas Blu Mediterraneos-kollektion finns Bergamotto de Calabria.

Härligt frisk, fräsch och samtidigt grönt skogig. Inte förförisk eller oförglömlig, men väl ett uppiggande alternativ. Helt och hållet unisex dessutom.

Annars finns parfymer som inte kanske domineras av bergamott men där den är klart närvarande.

Aqua di Genova Colonia
Boucheron Boucheron femme och Boucheron homme
Calvin Klein CKone
Chanel Pour Monsieur
Christian Dior Miss Dior
Creed Amalfi Flowers
Floris Cefiro
Guerlain Jicky
Lanvin Arpège,
Ralph Lauren Safari for Men
Robert Piguet Bandit
Sisley Eau de Soir och Soir de Lune
The Different Company Divine Bergamote

En självklarhet bara

Eftersom det är måndag idag nöjer jag mig med att konstatera några absoluta självklarheter, som inte kräver en djupare analys.

Jo, det handlar om läppstift i fuchsia, och om hur det syns överallt. Med “överallt” menar jag visningar hos Jil Sander, Marc Jacobs och Diane von Furstenberg. Och i nya sminkkollektioner från MAC, Chanel (deras Rouge Coco Shine innehåller gudomliga nyanser) och YSL Rouge Couture.

Och så syns det på kändisläppar såklart. Kiera Knightly, Cameron Diaz (är det någon som bryr sig om Cameron Diaz, slår det mig nu…? Hursomhelst…), Rhianna, Natalie Portman och x antal andra.

Men en som verkligen gör det med bravur är Rachel Bilson, och här kommer då mina two cents om detta.

1. Man behöver inte gå hela vägen, alltså köra knallrosa med det tyngsta pigmenten, för att få till det. Ta ett läppstift som till exempel YSL Rouge Couture, som är ganska starkt och vågat.
Ta lite färg på en pensel, smörj inte läpparna direkt med stiftet. Ta lite grann på en pensel bara, och måla lätt, lätt, så blir det bara en antydan till fuchsia. Det är allt som behövs, när man inte känner sig redo att fylla ut färgen, för den kräver en del (attityd och självförtroende, till exempel).

Detta är mitt viktigaste råd och min stora poäng. Resten är petitesser. Som att…

2.Fuchsia på läpparna är fantastiskt till jeans. Som jeansjacka eller jeansskjorta. Det går inte att komma ifrån.
3. Fuchsia plus smokey eyes = vinst varje gång.
4. Lätt, lätt fuchsia utblandat med läppbalsam eller gloss, till en vårblek hy, är bedårande och docklikt.

Som sagt – självklarheter men ibland behöver man påminnas.

Exklusivt för Jazzhands: Intervju med Hans Kronbrink om tv-tipsen i DN!

Hej Hans! En av dina arbetsuppgifter är att rekommendera filmer som visas på tv, i DN. Du väljer ut tre stycken och recenserar dem? Hur länge har just denna syssla varit en del av dina arbetsuppgifter?
– Det är nog snarare fyra som är det vanligaste antalet filmer jag sätter betyg på. Ibland får jag plats med fem. Mina filmdagar är fre-lö-sö-mån. Jag har hållit på med detta sedan 1997 egentligen, men från början gjorde jag endast ett litet urval till vår tv-bilaga. Sedan 2003 har jag valt filmer dagligen, i flera år i princip ensam till veckans alla dagar.

Helt ärligt nu, hur ofta skummar du bara filmen och slår upp den i Maltin istället?
– Ärligt, det har aldrig hänt att jag kollat Maltin eller någon annan filmgurus recensioner just för de filmer jag ska betygsätta. Jag sätter en ära i att ha sett varje film från början till slut. Ok, jag har skummat x antal minuter i någon kalkonmässig film några gånger. Men max 7-8 stycken.

Har du någonsin räknat ut hur många timmar av ditt liv som vigts åt film och tv?
– Nej, det vågar jag inte. Jag har trimmat min hjärna att klara av att, när så krävs, se fyra fem filmer på en dag, och hålla isär dom… Enstaka veckor har jag sett uppemot 15 filmer. Och det på min dyrbara fritid. Det är galet, jag vet.

Hur stor påverkan i den lilla människans liv har dina rekommendationer, tror du?
– Jag har tack vare mina tre barn, som inte minst snappat upp mitt namn i luften på fester, insett att överraskande många, även unga, läser vad jag skriver. Och jag har ett antal trogna fans därute som då och då hör av sig och tackar för att jag finns till, en och annan är arg också. I samband med att DN omorganiserades förra våren skrev jag inte filmtips en kort period. Då fick jag både brev och mejl med upprörda känslor. Jo, lite betydelse har jag nog. Just tv-sidorna har ju också alltid många läsare.

Finns de någon recension eller rekommendation som du såhär i efterhand ångrar eller skulle vilja ändra? Här är din chans!
– Nej, jag ångrar ingenting. Många tycker däremot att jag borde ångra att jag gav Tarantinos “Kill Bill: vol 1” en etta, men den är faktiskt inte värd mer! It’s crap!