Engelska humorsjukan

Låt oss återgå till den engelska humorn.

Jag har starka åsikter kring engelsk humor. Mest för att den har så oförtjänt dåligt rykte.
Det är som engelsmännen själva. Ett av Europas fulaste folk. Jo, de har Jude Law men det är liksom en Jude Law på – vad – tjugo miljoner britter? Tio miljoner manliga britter? Resten ser ju ut som Iain Dowie.

Nå.

Den finns inga humorprogram som åldrats så dåligt som engelska humorprogram. Se Allô, allô idag och bli deppig. Se Svarte Orm och bli deppig. Se Mr. Bean och tappa livsviljan. Någonstans – vi vill kanske inte erkänna det – har dessa serier ansetts festliga.

Den amerikanska humorn, som vi kan jämföra med här eftersom den gett oss humorprogram i lika stor utsträckning, har åldrats betydligt bättre. Med det sagt att den amerikanska humorn är evig, att Cosby är festlig eller att man borde reprisera Tummen mitt i handen. Men Skål och MASH håller till exempel ett hjärta och en kvalité som triumferar långt över Pang i bygget.

Pang i bygget förresten (hur kom den översättningen till?). Min kompis Mårten köpte Pang i bygget-boxen till sin farsa i julklapp. Farsan har sedan Mårten varit liten berättat att det är det roligaste programmet som finns. “Jo, förstår du Mårten, det jobbar en spanjor där på hotellet. Haha. Du kan inte tänka dig vilka dråpliga situationer han hamnar i!”

Mårten köpte boxen, pappans ögon lös av faderlig stolthet och varm julglädje när han mottog presenten. Senare på kvällen ville den ivrige pappan inviga boxen. Han ville ha en fin, kärleksfull humorstund med sin son. Nu, förstår du, nu ska du få se det roligaste programmet som finns.

Med en äggtoddy i handen och ett barns iver satte han sig tillrätta i fåtöljen, pappan, och började kolla. Efter tio plågsamma minuter stod det klart att pappans program åldrats illa. Inte ett skratt, inte ens ett leende över pappans ansikte som istället blev askgråare och askgråare. Utan ett ord stängde han av DVDn och den har inte synts till sedan dess.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att engelsk humor har så oförtjänt gott rykte. Engelsk humor är rutten och enkelspårig. Vi minns kanske Plankan med glädje, men betänk att på den tiden fanns två kanaler att välja mellan. Svältfödd är ett för milt ord att ta till i sammanhanget. Vi var svältfödda på humor. På roliga timmen landet runt framfördes “parodier” på Dallas, som alla hette Sallad. Det var så långt vår humor hade utvecklats. Vi hade Cosby, vi hade Nöjesmaskinen. Vi hade “engelsk humor” som såklart i jämförelse var briljant, men det är dags att ändra på det nu. Nya tider, vi måste inte längre se Spitting Image på nyårsafton.

Det är dags att vi omvärderar. Alltså Pang i bygget. Var det så kul? Fråga Mårtens farsa.
Eller kolla ett avsnitt. Den som vågar.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2011-02-10
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 18

Etiketter None

• Joel, 3:48 pm February 10, 2011:

  Jag såg Pang i bygget senast i somras. Det har åldrats illa, men är fortfarande ganska underhållande. Men underhållningsvärdet kan lika gärna ha med nostalgi att göra. Som med Twin Peaks.

• Jazzhands, 4:57 pm February 10, 2011:

  Twin Peaks tycker jag iofs har åldrats fantastiskt väl.

• frucht, 5:11 pm February 10, 2011:

  Jag kan tycka att du är lite orättvis mot britterna. Min uppfattning är att all humor eller egentligen all kultur eller vafan, _allting_ någonsin producerat faller under någon variant av Paretoprincipen. Det vill säga att 80 procent av all humor producerad är skit och 20 procent har något värde. Oavsett vilket land det kommer ifrån. Nu kanske 80/20 inte är rätt ratio utan kanske snarare 95/5 och då är det ju egentligen inte paretoprincipen utan något annat (kanske Robert Gustavssons teorem, då 95% procent av RG är hostningar, spott och gubbimitation som inte är roligt och 5% är pure killinggängssångest vilket är roligt)

  PS.
  Saxondale är en serie i två säsonger av och med Steve Coogan tyckte jag var ganska roliga, något för den som gillade The Trip.

• Jazzhands, 5:14 pm February 10, 2011:

  Hehe. Ja, du har onekligen något där. Gud, ser man till Sverige är ju den ration ganska sorglig. Fatta att Eva Rydbergs revyer fortfarande sänds på teve. För att de är så poppis?

  Och JAAAA Saxondale!!!!

  PS: Britterna gjorde en gång en serie som hette Heil Honey, I’m Home där plotten gick ut på att Adolf H och Eva Braun flyttade till en vanligt radhus och blev grannar med en judisk familj. Sändes som en pilot, sen lades den ned. Tror vinjetten fortfarande går att hitta på YouTube…

• frucht, 5:31 pm February 10, 2011:

  Nu har jag sett en 1/3 av Heil Honey I’m Home piloten och den är om något daterad, de burkade skratten… den underliga ljussättningen… de inte jättebra skådespelarprestationerna. Men som idé kan jag inte annat än gilla.

  Apropå Eva Rydberg så visar TV4 då och då repriser på “Rena rama Rolf”, varför?

• Jazzhands, 5:38 pm February 10, 2011:

  Jo någonstans beundrar man ju britterna för inte bara idén utan att de också gick vidare med den. “Vi kör”, “Det blir schysst” osv.

  Alltså det här med engelsk humor, det är självklart så att den där ration är mer eller mindre allmängiltig men britterna har ju så gott humor rykte! Brittisk humor etc.

  Rena, rama Rolf? Inte en susning. Men så är jag också fortfarande i chock efter “Den stora premiären”.
  http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_stora_premi%C3%A4ren_%28pj%C3%A4s%29

  http://hd.se/multimedia/archive/00141/a_Rydberg_3_jpg_141387d.jpg

• frucht, 5:52 pm February 10, 2011:

  Kim Sulocki!
  Jag får raida piratbukten, kvällen är räddad.

• Jazzhands, 5:55 pm February 10, 2011:

  Eva Rydberg som Harpo Marx.

• Flemming Hummer, 3:28 pm February 11, 2011:

  Humor blir ju väldigt gammal när den blir gammal. Och inget gör det äldre än när folk upprepar den i vardagen, för bara nån timme sen körde ryssen här på kontoret en “I’m from Barcelona”. Jag får verkligen pressa fram ett “Haha”. Peter Flack kan dock omöjligen ha varit rolig ens när någon faktiskt verkade tycka att han var rolig. Hjalmar är smutsig trögflytande ångest. Peter Flacks förebilder är rimligen Kafka, Beckett och Fassbinder. Absurd meningslöshet och borgelig tvångströja.

  Med brittisk humor är det som med “Brittiska Deckare”. Det råder fortfarande en konsensus om att “Brittiska deckare” är classy och intelligenta. Morden i Midsomer? En annan konsult upprepade just “I’m from Barcelona” här på kontoret! (True story.) Bloody hell.

• Jazzhands, 3:35 pm February 11, 2011:

  Don’t get me started on engelska deckare…

• frucht, 3:42 pm February 11, 2011:

  Efter en snabb koll på allabolag kan jag konstatera att även om Peter Flack i min värld inte är rolig så omsatte ett av hans bolag drygt 33 miljoner 2009. Vet inte revypubliken inte om att det inte är roligt?

• Jazzhands, 4:02 pm February 11, 2011:

  Bra fråga, faktiskt. Skitbra fråga. Det finns variationer på den. Robert Wells är en. Han är en av de musiker i Sverige som omsätter mest pengar. Och Dressmans jeans är de bäst säljande herrjeansen i Sverige. För damerna är det Lindexjeans.

  Det kan tyckas som en löjlig fråga men jag tror den är superviktig. Vad vet revypubliken som inte “vi” vet?
  Vad ser de?

  Jag tror svaret är komplexare än man tror. Nyckelordet, tänker jag mig, är humortradition. Eller bara tradition. Ett annat nyckelord kan vara “storstad”. Vi i Stockholm har inte revytraditionen förankrad lika starkt, och vi har lärt oss uppskatta ett annat utbud. Vi har heller inte traditionen att gå på föreställningar som hela familjen kan njuta av.

  Tänkte på det senast för en vecka sen när jag såg pausunderhållningen i Melodifestivalen. Är detta liksom en slags humor som ska tillfredsställa ett gränssnitt av hela Sveriges befolkning? Vad säger det om oss?

• Flemming Hummer, 4:19 pm February 11, 2011:

  Flack håller igång och drar in storkovan? There is no off on the genius switch och the cash machine does not quit för den mannen. Jag bunkrar anti-depressiva inför nästa gång han dyker upp på TV.

• Flemming Hummer, 5:17 pm February 11, 2011:

  Annars handlar det väl mest om att folk vill träffas och ha skoj tillsammans. Exakt vad det skojet är, är av sekundär betydelse. Men det ska vara så att man kan skratta tillsammans. Det är säkert en tillgång att kunna vara en del av det där. Min morsa brukar säga om humor: “Det spelar väl ingen roll vad det är, bara det får en att skratta.” Hon skrattar åt Stefan och Krister, och hennes personliga humor har varit densamma de senaste 30 åren. Det bästa hade ju varit om man hade kunnat ta del av båda världar så att säga, och ha det mysigt med Flack och sen skratta åt mera… sofistikerad… humor. Men det är en bättre människa än jag som klarar av det.

• Jazzhands, 5:42 pm February 11, 2011:

  Det är bara att gratulera morsan till att hon hittat nåt som får henne på gott humör. Lite samma sak med min mamma, men inte riktigt. Jag ger till exempel Änglagård III en etta i Cinema och hon och hennes väninnor går och ser den på bio, med behållning.
  Tja, bara att gratulera, som sagt. Önskar jag var lika stor.

• håkanc, 2:21 pm February 13, 2011:

  http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-akta-bildning-ar-konsten-att-gora-livet-lite-roligare

  Björn Wiman ordbajsar lite angående din sista kommentar.

• Jazzhands, 4:21 pm February 13, 2011:

  Ber att få hänvisa Wiman till: http://www.weirdscience.se/?p=11151

• frucht, 9:55 am February 21, 2011:

  Dagens Rocky: http://www.pastan.nu/sharedmedia/pastan/blog/45/15/57/105/20110210/roc-20110221_big.gif

Add A New Comment!