Nollning

Jag vet inte vad ni säger men en etta sätter man på en kalkon, en film som är så dålig att man sitter och skrattar, man suckar, himlar med ögonen och ger personen bredvid miner.
Som Angel. En typisk etta.

En nolla ger man till en film som snor ens tid, som bara är så dålig att man blir arg. Känner sig lurad.
Idag såg jag en sån film.
Och resten av dagen har gått åt helvete tack vare det.

Oh, du ljuva ros!

Här kommer ett litet doftexperiment till er alla.

Man kan tänka sig att ROS är det kanske självklaraste man kan använda om man ska göra en parfym. Alla vet ju hur ros luktar liksom. Och alla gillar väl roslukt?

Men riktigt så lätt är det inte. Ros är förvisso en fin, gammal ingrediens, men dyr och tidsödande att utvinna. Det finns dessutom hur många olika sorters rosor som helst, och alla doftar lite olika. Ros har dessutom, genom åren blivit förknippad med parfymer för äldre damer, vilket också gör det till något av en utmaning att göra en hipp rosparfym.

Det har Issey Mikaye löst på sitt eget sätt.

Vad han har gjort med L’Eau d’Issey Florale, är att ta upp hela blomman, från den unga, friska rosenknoppen till stammen och de klargröna bladen. Varför gör man det? Jo, det ger en doft (och känsla) en ren ros, mer lik den man känner när man böjer sig ned för att lukta på en nyutslagen, frisk sådan som sträcker sig mot solen. Det gör doften mer komplex, men också komplett.

Men ros är en hjärtnot, den behöver stöd av andra dofter (och kemikalier) för att komma till sin rätt. Mikaey har därför landat upp den med trä, som gör doften varm och ljus. Han har toppat med blommor som jasmin och hyacint, som båda är två ganska starka dofter, för att få tyngd och därmed balans mot det lättare och ljusare.

Det betyder alltså att man först känner en stark blomdoft, som när man tar ett djupt andetag i en bukett (toppnoterna).
Sedan glöder bukettens kärna till och rosenbladen vecklar ut sig (hjärtnoten – själva refrängen i doften). Kvar på handleden blir en rosa rosenbukett.

Ute i butik idag.