Uppretade tankar

Vad är det som gör att det är så lätt att knäcka någon, om man bara vet hur.
Idel trevliga, fina, underbara kommentarer på Fifty Scents. Så kommer en dålig och då vill jag bara lägga ned. Sur hela dagen. “Kanske det är sant?”
Vill man uträtta underverk kommer man inte att bli gillad av alla osv osv, hela den grejen. Och varför inte ta fasta på de andra kommentarerna, eller besökssiffrorna. Gud, tänk att vara skådespelare eller kändis och bli bedömd absolut hela tiden.
Man glömmer så lätt.

“Va? Vet du inte vem det är? Han skriver ju för Café!” kom jag på mig själv att säga om minns plötsligt att vi lever i en bra mycket större värld.
Herregud, kolla upp och blicka ut över dataskärmen människa!

Jag kan bli så trött.
Och ändå låter jag den enda dåliga kommentaren överskugga allt annat. Jag skulle aldrig kunna bli berömd eller känd, jag skulle gå under.
Bra då att det är som det är.

Galenskap, bedårande galenskap!

Haha! Nya kosmetikföretaget For Strange Women får min röst. Lipgloss med absint-smak och parfym som doftar som den förbjudna drycken som får konstnärer att skära örat av sig.

Sånt måste man ju applådera såklart.

Speciellt som man också stoltserar med 100% naturliga ingredienser (det var säkert samma argument Vincent van Gogh använde innan det gick snett).

Redo för lite vilda nätter, med smak från förr?

Definitioner

Jag tror definitionen av “fulsnygg” heter Willem Dafoe. Jag kan inte se mig mätt på människan. Dessutom verkar han lagom nuts. Jag tror att jag älskar honom. Kanske.

Är inte Charlotte Gainsbourg ganska fulsnygg också? Snygg morsa, ful farsa…

Cowboyhatt är något av en fulsnygg grej också, skulle jag säga. Liksom cowboystilen i stort.

Dialekter. Sjukt fulsnygga. I synnerhet göteborska och gotländska.

Mopsar, också fulsnygga. Liksom bulldoggs.

Men tillbaka till sak – Willem Dafoe. Såg precis Julian Schnabels Miral. Dafoe är med i en minut och hela filmen längtade jag efter att han skulle komma tillbaka. Får väl hyra den där knasiga von Trier-filmen då, och pausa när Dafoe är naken. Jag veeeet, det är en body double men  vaddå, hela det här är ett enda långt fantasiinlägg.

Konsistenser. Del 1 – underbara, löddrande saker

Hur viktig är inte konsistensen på en produkt egentligen…

Ett krämigt skum, ett riktigt fint shampolödder, är bland det skönaste jag vet att känna under fingertopparna.

Inte för att vara sån men jag tror att en skön konsistens bidrar till en avslappning som i sin tur stimulerar tankarna. Jag vet att jag brukar komma på idéer medan jag tvättar bort mitt smink….

Eller skulle jag inte berättat detta?

Shisedios rengöringskräm är tjockt som raklödder, men milt som havsskum. Dessutom luktar den nästan ingenting, och det tycker jag, paradoxalt nog, är bra. För tänk så trist det är med en produkt (eller person!) som “luktar fel”.
Trist.
Man tröttnar.
Sorg.

Bättre då med en produkt vars konsistens man gillar – och resultat. Men en sådan förblir man vänner hela livet. Hej Shisedio Beneficiance Extra Creamy Cleansing Foam!

Dude…

Läsarfrågan: Calvin Klein

Tack för finfin blogg. Fråga: Den enda doft jag trivs med är Calvin Kleins gamla Crave. Har du tips på ett nyare alternativ? /Jenny

Hej Jenny!

Tack för din fråga!

Om man har en doft man är nöjd med och trivs med så blir man nog bara besviken om man försöker hitta ett liknande alternativ. Det blir ju aldrig lika bra som originalet, eller hur?
Crave producerades så sent så sent som på 2000-talet så det bör gå att hitta den på Ebay och liknande. Annars bör du gå på det du gillar med doften. Är det citrusen som tilltalar? Är det unisexkänslan? Utgå från det och försök hitta en bra citrusparfym (här finns tips) eller sportdoft, vilket som nu tilltalar dig mest med doften. Det är mitt råd.

Nu kan jag ha fel, men är inte cK One en nära doftsläkting förresten?

Söder

Mer grund

Dags för lite mer utlovad grund om parfymer. Låt oss ta det här med doftnoter.

Det är inte så svårt. Tänk på doftnoter som musikens noter, de som bygger upp melodin. Eller doften i det här fallet.

Okej, tänk dig att du står i en parfymbutik. Du tar upp en flaska och duschar lite lätt på handen. Du för handen till näsan.

När man först luktar på en parfym får man ett första intryck, de dofter du känner då kallas toppnoter.

De försvinner efter ett tag.

En liten stund efteråt, kanske när du tar dig en andra sniff på handleden, eller när parfymen precis torkat, så känner du att parfymen luktar mer ändå, än när du luktade på den allra först. Det du känner då är hjärtnoterna (de kallas också mellannoter). Det är nu parfymen verkligen börjar veckla ut sig. Du börjar känna fler nyanser i doften. “Luktar den inte lite vanilj också…?”, tänker du.

Men kan säga att hjärtnoterna är parfymens kropp, eller hjärta. Se dem som parfymens egen refräng.

…tillsammans med basnoterna, det sista doftbladet som vecklar ut sig i parfymblomman. Det är främst basnoterna som sätter temat för doften, det är oftast här man känner vilken familj parfymen tillhör. De kommer inte helt till sin rätt förrän efter att parfymen “satt sig”, och det kan ta upp till 30 minuter efter att man provat den på huden. Det är dessa dofter som stannar kvar längst på huden.

Det en parfymör gör är att ta fram blandningar av dessa tre, för att skapa en komplex parfym, som ger oss upplevelser på flera nivåer. Det är därför en parfym kan upplevas som olika för olika personer, och det är därför man kan uppleva att en parfym påminner både om Medelhavet och mormors smörbullar på samma gång.

I regel utgör basnoterna 60% av parfymen. Väljer man då en riktigt kryddig basdoft, till exempel peppar, så blir parfymen med största sannolikhet en orientalisk parfym.

Hjärtnoterna utgör oftast 20% av parfymen. Kanske väljer man här vanilj, för att söta till de kryddiga basdofterna. De resterande 20% är toppnoterna, de du känner allra först. De är viktiga för att ge dig ett första intryck, så att du ska tycka om parfymen och bära den. Så här kanske man väljer citrus eller någon annan fräsch och förförisk doft, så att du ska lukta vidare.

The Glory of it All

Den här branschen alltså.
Det knasiga är att jag inte har den minsta längtan efter något annat jobb. Tanken på fast jobb skrämmer mig en aning. Halvtid eller projektanställning ser jag som idealiskt.
Skriva ihop en text om Hong Kong på två dagar. Inga problem:
Lista förra årets fem bästa tv-serier. Kan vi ha texten i morgon? Inga problem.
Mamma? Jag kan inte hjälpa dig flytta datamöbeln idag, fick just jobb.
Jag lägger mig väl halvt i soffan då, och öppnar ett Word-dokument. Så börjar ännu en dag i frilansarens dag.

“Du kan aldrig vara riktigt ledig, eller hur”, frågar Kennet.
“Nej”, svarar jag. “Det har jag inte varit sedan sommarlovet mellan femman och sexan”.

Och ändå – det finns inget jag hellre skulle göra.
(Utom möjligtvis vara ekonomiskt oberoende)

Color me dösnygg

Jag rekommenderar bloggen Fifty Scents på Rodeo. Skönhetsbloggar finns det många av. Många är bra. Men parfymbloggar är det färre av. Fifty Scents är en dem. Ge den en chans.

Om inte annat så för att jag är så mäkta stolt över min tecknade byline. Som alla inom frilanssvängen vet är En Tecknad Bildbyline det absolut finaste man kan få. Det är tecknet på att man lyckats.